Kategoriarkiv: Funderingar på en balkong i Brasilien

Fotbolls VM

Det måste vara helt underbart att vara betagen av fotboll, sepeciellt om man bor här i Brasilien. När jag sitter på den soliga balkongen i all lugn och ro avbryts mina tankar av höga hejarop som ekar mellan alla höghusen. Det är inte bara i ett hus det skriks av entusiasm, utan överallt. Detta land måste vara drabbad av forbollsfeber i alla läger. Vilken känsla att leva in sig i något så litet som rullar inte bara mellan vuxna män utan faktiskt även mellan kvinnor numera.

VM1Denna entusiasm över fotbollen i Brasilien kan skrämma livet av en, speciellt om matchen går mitt i natten. Brasilianare nöjer sig inte bara med att skrika och tuta i tutor utan de måste även skjuta raketer som både smäller högt och lyser upp hela himlen. Ett mål i natten och jag flyger upp i taket av rädsla och samtidigt undrar jag om jag har missat nyårsnatten. På gatan tutar bilarna och lagflaggorna hänger utanför bilfönstren. Mål i fel målbur förändrar ljuden till mera aggressiva läten.

VM2

 

Just nu pågår fotbolls VM. Det har förberetts länge i Brasilien och man kunde tro att det är världskrig på gång. Nationalismen verkar blomma i hela landet för landets flaggor vajar överallt, och inte bara flaggor utan även girlanger  glitterband och ballonger i gröna och gula färger. Vilken feststämning vi har! Bilarna är också dekorerade med små flaggor som fladdrar i fartvinden. I Sverige fladdrar flaggorna på bussar bara vid allmänn flaggdag. Många, många har hängt Brasiliens flagga på sina balkongräcken och stora flaggor kan även hänga mellan två höghus. Affärer dekorerar sina ingångar med glitterband, girlanger, flaggor och ballonger. Dagarna före Brasiliens första match råder det en olycksbådande tystnad i hela landet. På dagen då matchen skall spelas bryter det ut kaos i mina ögon mätt, fast brassarna har fest. Busstrafiken stannar upp helt, i alla fall i Sao Paulo, redan två timmar innan matchen och många skolor och affärer stänger. Fyrverkerierna skjuts upp redan fyra timmar innan matchen, som i något slags träningssyfte. I affärerna råder det värre kaos än under julruschen i Sverige. Folk står och köar i sina gulgröna kläder och VM4hamstrar mat och öl som om den var krig på gång. Jag har inte sett Brasilianare som ett folk som dricker så mycket alkohol, men öl verkar vara ett måste då det är fotboll på TV, för det är framför TVn alla samlas både hemma och i vissa affärer, som inte stänger under matchen. De skolor och förskolor som har öppet visar matchen till barnen på skolan. De så kallade VM tutorna stäms också av flera timmar innan matchen i samklang med hejakörer .

 

Personligen är jag inte intresserad av fotboll, men här kommer man inte undan, för intresset väcks till liv antingen man vill det eller inte. Luften vibrerar fotboll, så du kan inte vara oberörd. Fotboll luktar krut i Brasilien och kroppen rycks med i samba takter, som spelas på gatorna. Hela mitt nordiska jag säger att detta kan inte vara sant, att ett helt land kan gå in i ett fotbolls rus mitt i veckan, men det kan det och det gör det!!!!!

 

HEJA BRASILIEN!!!!


VM3

Att tala med tutor.

När jag sitter på min balkong så funderar jag ofta varför det tutas så mycket i Brasilien, för som jag ser det, så går det inte fortare hur mycket än man tutar. När jag har lyssnat så låter alla tutorna nästan olika från ett litet pip till ett mörkt TÖT från en lastbil. Jag började studera detta tutande lite närmare, för jag ville se om den hade någon betydelse i detta mycket kommunikativa land.

Jag är som sagt ofta ute och går med tre hundar, två taxar och en liten, envis pincher. Min tax, som har rest hela vägen från Sverige till Brasilien vid trettons års ålder, är inte heller timid, utan vet exakt vad han vill. Ibland får jag släpa honom runt vår promenadsträcka, för han kan få för sig att det inte är roligt att gå just den dagen eller så går jag enligt hans tycke åt fel håll. Han är nästan lika svår att tolka i det hänseendet som tutandet på gatorna. .Jag passerar många utfarter för bilar och alla dessa utfarter är bakom galler eller järngrindar som en vakt öppnar, som de gör med allt annat i den här stan. Vakter är en kapitel för sig, men på dem får jag tänka en annan gång. När jag skulle passera en sådan utfart kom det en bil som skulle köra ut just då. Chauffören tutade åt mig; små, korta, rätt tysta tut, tut och jag stannade så klart, men när jag tittade på honom, vinkade han förbi mig. Alltså ville han med sitt tutande säga att jag kunde passera och att han skulle vänta. Tummen upp, det är som man tackar eller säger att det är bra här!

 

Vid korsningar tutas det jämt. ibland tutar motorcyklisterna att nu skall de köra eller så hejar de på en annan mortocyklist.Jag kan inte skilja alla tonarter i tutandena, men vill som tolka det som ett språk för sig själv här. Varför man tutar i kilometerlånga köer som inte går fortare för det, har jag inte fått svar på ännu, men jag skall studera detta fenomen vidare.

Skoaffären

Jag tror, att São Paulo bor älskar att shoppa. Det vimlar alltid av folk på alla shoppingcenter, som i mina ögon är mycket lyxiga och har många affärer av olika slag. Ljudet på dessa ställen är ofta, för en som kommer från norra Sverige, öronbedövande. Jag undrar om det är meningen att man skall höra vad ens sällskap har att säga?

På restaurangerna på dessa ställen är det helt omöjligt att ens höra sina egna tankar. På vintern har vi tystare än tyst i Norrland då snön dämpar alla ljud, så där skulle man inte kunna samtala i samma samtalston som i ett shoppingcentral i Brasilien, för då skulle även folk i grannkommunen höra det man sade.

Det ar väldigt roligt, trots allt liv, att vandra i dessa shoppingcentran. Jag älskar att fönstershoppa. Det svåra blir då man verkligen vill köpa något, då man inte kan språket. I Braslien är det portugisiskan som gäller och inget annat. Affärerna är fulla av affärsbiträden, som är oftast flera än kunderna i affären. I Sverige hittar man aldrig någon som kan ge en service om man skulle behöva det. Varför denna skillnad, kan jag bara spekulera i, men det kan bero på lönenivåerna i var sitt land och i Brasilien är i så fall arbetskraften halvt gratis! Här springer det alltid en person efter kunden beredd att serva. Det är ovant för mig och ännu värre då jag inte ens kan be att få titta själv först.

En dag skulle min dotter köpa ett par skor till min dotterdotter. Affären hade ett fint skyltfönster utåt med massor av skor av olika slag till både barn och vuxna. När vi klev in på affären fick jag nästan en chock för där inne fanns inte en enda sko framme. Det satt två damer på var sin en stol där och provade skor med hjälp av ett affärsbiträde eller det kanske var två. Det kom ett biträde till min dotter också och de började prata skor. Jag tittade på och funderade hur jag skulle ha kunnat köpa skor där ensam. Jag skulle inte kunna prova ett enda par själv, då det inte fanns några skor framme och jag skulle inte kunna säga vilka slags skor jag ville ha. Jag började svettas av tanken på hur osjälvständig jag hade blivit i detta land, för jag skulle vara tvungen att ha en tolk med mig bara för att kunna köpa ett par skor! Min dotter verkade inte brydd över den det hela, utan väntade tålmodigt då biträdet sprang ut och in till förrådet för att hämta skor till dotterdottern. Lillflickan provade flera par skor och efter allt jobb personalen hade lagt ner, har hennes mamma mage att inte ens köpa något. Till saken hör att min dotter har bott i Brasilien i nio år och kan språket så för henne är detta vardag. Skoaffären var en konstig upplevelse med sitt fina skyltfönster och med sin tomma affärslokal. Jag kommer nog att slita på mina gamla skor från Sverige länge till, innan jag vågar mig ut ensam till skoaffärer här.

 

Språklöshet

Jag har nyligen flyttat till Brasilien, för att leva tillsammans med min dotter och hennes familj. Som invandrare i ett nytt land, får jag många funeringar kring allt det nya och ovana jag ser omkring mig här. Jag är fortfarande språklös i det här landet. Något som jag, i vissa lägen, är tacksam över.

 I går när jag skulle ut med hundarna på promenad, träffade jag en kvinnai hissen som verkade mycket upprörd. Hon pratade och gestikulerade till mig. Jag kan säga att ”jag inte förstår portusiska”, på portugiska, men jag hann inte få fram flera ord än ”jag…”. Hon tog det säkert som ett tecken på förståelse, och fortsatte sin monolog oavbrutet hela vägen ner till källaren. Jag bestämde mig att titta på henne, som om jag förstod! Mina tomma ögon avslöjar mig oftast då jag inte förstår, men denna gång försökte jag verkligen ge medkännande blickar, eftersom det verkade som hon behövde prata av sig. Det är i och för sig inte så lyckat alla gånger heller. Det hände häromdagen, att den minsta av våra tre hundar satte sig och kissade på trottoaren, som hundar brukar göra i storstaden. En liten hund lämnar bara en liten kissfläck. Jag hade sett, i ena ögonvrån, hur en man kom mot grinden till huset, som vi precis hade passerat. Jag tänkte inte mera på det, tills någon började gorma bakom min rygg. Där stod mannen jag sett, och skrek mot mitt håll! Ja han tittade då på mig i alla fall. Jag tittade mig omkring, men såg ingen annan där, så han måste tala till mig. Jag försökte säga till honom, att jag inte förstod, men han hörde nog inte det, då han skrek hela tiden. Det är intressant, att studera människors kroppsspråk, när man inte förstår orden. Mannens gester talade om för mig att han var mycket arg och att jag var korkad eller något sånt, då han knackade med ena fingret på sitt huvud. Fast han kunde lika väl ha menat sig själv, vad vet jag. Sedan pekade han på trottoaren och sen mot gatan. Jag tolkade vilt och tänkte att han måste ha pratat om hundens kissande. Det kändes lite konstigt, för i Sao Paulo kissar alla hundar på trottoaren, var annars? Han menade nog, att hunden borde kissa på gatan, där bilarna kör. En platt hund är en bra hund? Jag blev full i skratt, när jag tittade på mannen, för han såg verkligen rolig ut med sitt gestikulerande. Det skulle jag inte ha gjort, för då kom även en äldre dam ut på gatan och började skrika något, för mig obegripligt. Jag hojtade till dem att jag inte förstod portugisiska, men inte hjälpte det , utan gjorde bara saken värre, de skrek ännu mera. Jag vände mig om, lyfte uppgivet på axlarna och gick vidare. De två fick skrika av sig där i lugn och ro, så länge de stannade där de var. Det är bra terapi att skrika har jag hört. Jag vill lära mig språket, men i min ålder tar det tid, så jag får roa mig med att läsa kroppsspråk tills vidare, men det är inte så illa det heller.