Alla inlägg av Paula

Kotte tomte

 

Kotte_tomte

Det här är en enkel kotte tomte, som barn kan göra själva. Det behövs en tallkotte, lite rött filttyg, lava från ett träd, lim och ett par ögon , som man kan köpa på en hoppyaffär.

kotte_tomte_1

Det röda filttyget formas till en tomte luva som antingen limmas eller sys ihop och limmas sedan fast på högst uppe på  kotten. Lavan formas till skägg, som limmas direkt under tomtemössan. Ögonen limmas sist fast överst på lavaskägget och tomten är klar! 

 

En mjuk babyboll.

 

 

bollen

 

Jag har funderat länge på att sy en mjuk tygboll till en baby, men inte kommit på hur. Det blev många tester innan jag hittade på ett mönster som var i rätt storlek  så att den passar en baby hand och att bollen verkligen blev rund så gott det nu går, när man syr den själv. Läs mer

Hur ser din adventsstake ut???

advent

Det är bara några dagar kvar till advent och de flesta tar snart fram sina adventstakar. Det vore trevligt att se hur just du har dekorerat din adventstake. Ta en bild och skicka den till Syjuntans bildsida.

Här uppe i Norrland är det fortfarande barmark så jag kunde gå i skogen och plocka lite grönmossa och små kottar samt lite lava  som växte i träden. Jag har tidigare köpt renlava på affären, men ville ha en grön mossa i år.

advent1                                                 advent_2

Svamparna och tomtarna är gamla som jag köpt under tidigare år och så här blev min adventsstake i år.

advent

Katter

 

katter

Jag älskar katter och skulle kunna ha huset fullt av hittekatter, omplaceringekatter, sommarkatter och förvildade katter, som det vimlar av i olika annonser i tidningar och andra medier. Jag har just nu bara två katter, för i min lägenhet ryms det inte med flera katter, och båda två har en lite tragisk bakgrund.

Den yngre katten tog jag emot i somras då han var bara en kattunge och jag kunde fortfarande bygga upp hans självkänsla tidigt. Lilla Tarzan föddes i skogen av en förvildad kattmamma och hans framtid var oviss tills han hamnade hos mig. Han var liten till växten och hade maskar i magen, men han är trygg, frisk och livlig ungkatt i dag med svart glänsande päls. Milo är ungefär fem år och är så kalladkomplaceringskatt hos mig för ett och halvt år tillbaka i tiden. Jag vet inte vad hon har varit med om, men tog lång tid innan jag fick hennes tillit att ens klappa henne och hon är fortfarande skygg och lättskrämd katt, men hon blir tryggare och tryggare vad mer tiden går. 

katter_2

Jag blir ledsen och förtvivlad då jag läser om alla övergivna och illa behandlade katter som människor har som leksaker en tid och kastar bort dem sedan när de ledsnat på dem. Jag bodde två år i Brasilien och förfärades över hur katter och hundar behandlades där och trodde i min enfald då, att vi var mycket bättre i Sverige, när det gäller djurhantering, men ack så fel jag hade. När jag studerade närmare vår hantering av våra husdjur, och speciellt hantering av katter, som det gick upp för mig att de är nästan helt rätts slösa i Sverige. De kastas ofta ut när folk ledsnar på dem i kanske tron att katter, de klarar sig alltid. I Brasilien har katter kanske en bättre chans då det är varmt där året om, men i Sverige dödar våra vintrar tamkatter lätt med både kyla och med svårigheter att fånga mat. I Brasilien finns det däremot många sjukdomar i det varma klimatet , men sjukdomsrisken är absolut inte helt borta i Sverige heller.

Jag har alltid tidigare haft hundar, men då orken att gå långpromenader i alla väder tog slut så bestämde jag mig att ha en katt i fortsättningen i stället. Mina katter får också gå ut i i koppel då jag bor fyra trappor upp för jag vill inte ha mina katter ute själva i en stad. Jag har fått många underliga kommentarer om mina katter som går i koppel dvs hur synd det är om dem. Mina katter trivs att gå i koppel med långlina och de är trygga med mig. Katter kan lära sig så mycket mera än många tror för de är intelligenta djur. Min ungkatt går som en hund i koppel, fast han klättrar mycket i träd, vilket hundar inte klarar av. Den äldre katten Milo går inte gärna så långt då hon är så skygg, men det syns hur mycket hon njuter av att gå och lägga sig på gräsmattan eller under busken och bara få studera världen omkring, samt få tugga på gräs                                                                                                                                                                               .katter_1

 Mina katter har även tillgång till balkongen som är innätad så de inte kan ramla ner. Båda katterna går både upp och ner alla fyra trappor med svansen högt i luften och de vet exakt var de bor. Det är väldigt roligt att ha katt, men det krävs mycket arbete för att de lär sig saker något långsammare än hundar, men det beror nog mest på att de vill bestämma själva hur och när de vill lära sig och vad de vill lära sig. Jag anser inte att något djur är till bara för att ha som underhållning utan de krävs engagemang och intresse samt mycket kunskaper vad just det djuret behöver för att trivas och må bra.

katter_3

Katter kan leva tills de är tjugo år och ibland längre så det krävs en lång tids engagemang. Katter vässar sina klor för det är deras natur och vill du bespara dina möbler krävs det klösträd . Katter behöver stimulans så det krävs leksaker och tid av ägaren. Katter behöver äta bra mat för att hålla sig friska och kunskaper om kattens kost är inte så enkelt utan det krävs ett stort intresse att ta reda på vad de behöver. Katter gör sina behov i en kattlåda, om de är innekatter och det krävs att man har kattlådor som hålls rena. Katter behöver vaccineras regelbundet och de bör kastreras om man inte tänker avla på dem. Katter kostar med andra ord pengar, tid och engagemang och det måste man vara medveten om innan man skaffar en katt. Katter är absolut inga leksaker som man skaffar bara för att de är så söta och mjuka som små. Katter är gosiga, men bara när de själva vill det. Katter som alla andra djur kräver respekt och de kräver att vi människor ser deras värde. Skaffa ingen katt om du inte är medveten mycket arbete och engagemang samt pengar som krävs kanske tjugo år framåt i tiden. Katter i ett modernt samhälle kräver anpassning av oss människor så vi kan skapa en bra tillvaro för dem, trots att de kanske inte kan strosa fria runt i naturen pga av alla faror som bilar mm som finns numera. Katter har alltid varit och är husdjur som är beroende av oss människor för att ha ett bra liv. Vill du har något mjukt och gosigt, som inte kräver något, skaffa ett gosedjur av plysch. Jag hittade en sida som beskriver så väl hemlösa missars tillvaro, varsågod läs bli kanske du också en röst som talar för katters rätt ;http://web.comhem.se/evapalo/om_sommarkatter.htmlDet här var min tankar i dag, mina tankar om mina katter, som förgyller mitt liv så som den är i dag !

katter_4

En ängel med ett stort hjärta.

 

hjrta4

Jag fick ett paket nyligen från Brasilien med många små glasänglar, som min dotterdotter ville att jag skulle ha. De flesta änglarna hamnar i granen, men en ville jag göra en dekoration av till mitt sovrumsfönster, en liten ängel med ett stort hjärta, så som min dotterdotter också är. Läs mer

November

November

Mörkret, det dystra mörkret är här. Det hände nästan samtidigt då vi gick från sommartid till vintertid att solen nästan försvann. Visst visar sig solen ännu en stund mitt på dagen, men på mycket låg höjd.

Nu har även alla de färgglada löven fallit ner och blivit jordfärgare på marken. Gräset är grönt på sina ställen så länge inte kylan slagit till ordentligt och färgat också den brun. Kyla och mörker.

Just nu är vi inne i tiden då vi minns våra anhöriga som vandrat in i det eviga mörkret och vi tänder tusen och åter tusen ljus på deras gravar. Det bygger på en gammal tro att de döda i samband med sommarens slut återvände hem och behövde vägledas med eldar och ljus. Det är vackert med alla dessa fladdrande ljus, mitt i mörkret. Jag tänder ett ljus i min lykta på balkongen då jag har så långt till de gravar där mina anhöriga vilar. Jag är inte religiös, men är ändå formad av religion och de traditioner som religionen skapat. Vi behöver traditioner och speciellt vid här tiden på året när mörkret omgärdar oss.

Snart börjar vi längta efter den vita snön som ger lite ljus i mitt i det svarta, och snart längtar vi också efter jul med alla dess ljus och dofter. Det är underbart att få dekorerar sitt hem med färger och ljus. Vi fylls av förväntan och glädje mitt i mörkret tack vare jul. I dag vid skrivandets stund är det bara andra November och det är länge kvar till jul än. Jag upplever denna månad som den längsta och tyngsta under hela året, men det finns hopp om bättre tider.

Julen är en tid då vi låter fantasin flöda. Vi tror på tomtar med renar och vi pysslar, bakar och lagar mat som aldrig förr. Vi kan ju använda oss av den förmågan redan i November, ta tag i vår kreativitet och skapa vackra ting eller bara skapa. De flesta har nog tex mängder med fotografier i sina gömmor, bilder från våren, sommaren och våra nära och kära, som man kan skapa en tavla eller en album av, eller bara titta på dem och minnas . Det finns fotoprogram för datorer där man kan skapa någon ännu mera av sina bilder. Vår kreativitet behöver inte handla om att konstverk eller avancerade hantverk utan nöjet att bara göra något som får ens inre ljus att lysa igen. Det kan handla om att sticka ett par sockor, sy en grytlapp eller måla med färger för målandets skull. Du kanske har ljusstumpar som blivit kvar och dem kan du smälta ner igen och göra nya ljus. Syjunta är en sådan sida, där man kan ge tips och ideer till andra om enkelt skapande i hemmets vrå utan krav på mästerverk. Du kan också delta i vår sida och lämna dina ideer om hur vi kan göra den mörka årstiden ljusare!

Jag önskar er alla en fin Allhelgonahelg och November!

Höst undringar.

Hstundringar

 

 

Hösten är här med sprakande färger på träden. Färgerna är ovanliga klara och djupa i år . Det har inte varit många kalla dagar ännu, så färgerna kanske beror på den ovanligt vackra sommaren. Hösten är dödens tid, då blommorna vissnar och löven faller ner från träden.

Döden, som egentligen inte existerar när allt kommer åter igen på våren, så man kanske kan kalla det för sömnens tid då allt täcks så småningom med ett vitt, dunigt täcke. Döden i sig kan kanske jämföras med hösten då vi far till sömnens land, fast vi vet inte så mycket mer. Det kanske blir en vår för oss också en dag, då vi blommar upp igen i någon form.

I Umeå centrum i sin tur ser det nästan ut som den är någon slags begravningsplats, men hål och jordhögar överallt. Vart än man vänder sig där ser man traktorer, hål i marken, bråte på byggnadsplatser och jordhögar samt förutom det massa oljud. Staden Umeå skall genomgå en total förvandling inför Kulturhuvudstads året 2014. Jag gillar det inte, då jag tycker att pengarna kunde ha använts till något bättre oberoende från vilken kassa pengarna kommer ifrån. Där mitt i alltihopa vandrar bostadslösa, alkoholister och drogberoende och jag undrar vad får de av detta. Sjukvården går på knäna, likaså skolan. Flera och flera skolor stängs och barnen får åka längre och längre för att få undervisning i stora klasser, där individen knappt syns. Umeå får säkert ett vackert skal, men innehållet då, vad består den av ?

Ytsikten är väldigt viktig i vårt samhälle, tror jag. Vi skall se bra ut, ha fina hem , hus, kläder och bra utbildning, fast det är totalt omöjligt att alla skall kunna ha det då resurserna inte fördelas så att alla kan leva på det viset. Vårt samhälle är delad till tre olika delar, de rika, medelklassen och sedan de som nästan inget har. De som inte har nästan någonting har ökat i antal med de som är tex sjuka. De är väldigt många som har blivit utförsäkrade från Försäkringskassan och hänvisats till, ja vaddå ? De som nu får sjukbidrag, får allt mindre och mindre och hänvisas också till gruppen tre, där man inte har nästan någonting. Pensionärer har det heller inte mycket bättre. Samhället bygger sedan vackra, meningslösa ytor och hus runt dem, ytor och hus som de bara kan titta på, men har inte råd att utnyttja dem. Man blir inte så värst mätt i magen av att titta på ett vackert kulturhus på älvens strand. Opera ariorna hörs inte heller utanför huset, så inte ens själen får någon glädje av det.

Pengarna som går till att flytta på jord och flytta kultur från ett hus till ett annat kunde användas till forskning för sjukdomar som inte fått plats på forskningen tex på grund sin hopplöshet. Jag har aldrig sett läkarna på alla håll så uppgivna som inför kronisk värk. Många läkare verkar vara så trötta på patienter med värk att de ser ut att vilja kasta ut dem från sin mottagning. Jaa, jag vet, jag har ju kronisk värk själv och har mött de mest konstiga reaktioner av läkare. En läkare rekommenderade att jag skulle köpa nya skor och bli botad av min värk på det sättet, men det var bara ett sätt att få mig ut från mottagningen genom att ge mig en lösning som liknade trolleri. Jag förstår det, när det inte finns några metoder att göra något åt värk, annat än värktabletter. Värk är inte ett så utforskat område. Det finns många sjukdomar som inte är nog så utforskade, men även där gäller vad som är fint att forska i, så det ser snyggt ut på papperet och ger välgång till den som forskar.

 

Naturen kan dock vara vacker utan att det kostar något. Träden förvandlar just nu vår gråa värld till sprakande färger och det är gratis att titta på och uppleva det för var och en som kan gå ut eller se det genom sitt fönster. Även de som inget hem har, kan få vara i det och bara njuta, fast jag vet inte om man orkar se det då man måste jaga efter mat eller någonstans att sova för natten. Vackra löv ger ju inte mycket värme, det finns bara där för syns skull, tror jag….

Minnen från förr…….

horndalis

 

Livet i krig är inget för mig, ty jag levde i en slags krigszon hela min uppväxt. Jag undviker katastrofen medvetet och omedvetet så gott jag bara kan och har även utvecklat en slags fobisk störning som just går ut på att undvika allt som påminner om kaos, krig, katastrofer och skräck. Hjärnan är ett komplext organ. Jag tror att jag har några djupa hack eller ärr som startar ibland ” en film repris” på något som jag upplevt för länge sedan.

De kan vara ett ljud eller situation som påminner mitt inre om något jag varit med om. Jag är inte alltid medveten om att den startas och reagerar bara med min reptilhjärna med flykt beteende eller bara allmän kaos i mitt inre.

Detta hände igen i somras då jag var i lugna Dalarna. Vi hade helt underbart väder med mycket sol och värme. Vi träffade många gamla goda vänner och släkt i en skön blandning. Jag älskar Horndal och Lumsen sjön, som finns mitt i samhället. Sjön invaderas i juli av näckrosor och de lockar mig till att bara sitta och titta på dem, samt fotografera dessa skönheter. Denna sommar avbröts dock abrupt av en tragisk händelse då en liten flicka på fem år försvann spårlöst från lekparken på sin gård. Sådant händer bara inte i en idyll som denna lilla by är. Ja, det är vad vi tror i alla fall. Det visste inte jag, att hon försvann just den dagen, vid den tidpunkten då jag återigen satt vid sjön och fotograferade näckrosorna.

Den lilla flickan hittades nästa dag just i Lumsen sjön på stranden , drunknad, och det kan ha hänt just vid den tidpunkten jag satt där och tittade på näckrosorna. Det var inte alls klart att flickan hade ”bara” drunknat utan det misstänktes ligga en brott bakom det hela. Byn frös till is av rädsla att sådant kan hända just där. Byn invaderades av poliser och press. Jag var chockad, likt alla andra, men inom mig hände något mera. Alla dessa polisbilar, TV och tidnings reportrar, samt helikoptrar som flög över sjön väckte kaos inom mig. Det börjar komma fram bilder och känslor som inte har med det göra som händer där, utan de är saker som hänt mitt liv för länge sedan som blandas in det som händer nu.

Jag har ibland svårt att hantera allt det där, för jag kan inte alltid hålla isär här och då. Det tar tid för mig att sortera vad som är nu och vad som var då, och bli medveten. Jag drabbas av panik och vill bara fly till tryggheten som jag inte vet var den finns. Jag vill isolera bort alla ljuden och all kaos, men det går inte. Jag undvek att gå till byn så länge den var belägrad av poliser och press, men helikoptern kunde jag inte undvika då den cirklade över hela byn. Jag kände ansvar för det som hade hänt för jag hade ju varit där vid sjön just då det kunde ha hänt. Jag såg visserligen ingenting, men jag kunde kanske ha hjälpt den lilla flickan, om jag hade varit mera uppmärksam.

Helikoptrarnas ljud skrämde mig från vettet. Jag är inte rädd för helikoptrar annars, men just då kändes som det var krig.

Det händer mig då och då att jag hamnar i dessa minnen som inte har med nutid att göra. Ibland blir jag fort medveten om vad det handlar om, men ibland tar det tid innan jag uppfattar, att det blev totalt fel i min värld pga av en yttre händelse. Jag är tacksam för den terapin jag gått igenom då det hjälper mig med tiden att ändå reda ut varför och hur jag hamnat i kaos av något som inte har med nutid att göra. Jag är även tacksam att jag har mina barn att prata med ibland, då de vet hur jag kan reagera helt fel. Jag vill visserligen inte allt för ofta vända mig till mina barn heller för att reda ut, utan jag försöker alltid att klara det själv med de verktyg jag har fått.

 

Det finns många, många i Sverige som lider av posttraumatiskstressyndrom. De är många som har varit med om riktiga krig och många som upplevt annat som liknat ett krig eller som varit med om svåra upplevelser i sitt liv, händelser som lämnat djupa spår, ärr eller hack i hjärnan, som jag vill beskriva dem. Det är inte lätt att förklara till andra vad som händer, men det är egentligen liknande som att en doft eller musik kan påminna om en något som hänt i ens liv, fast mycket värre. Jag är som alla andra utom att jag har lite ärr och hack som startar ibland igång en mardröm i vaket tillstånd. Det är mitt handikapp som jag får leva med, men jag lever för det mesta rätt gott liv i min medvetenhet om att det är som det är, och accepterandet att det inte alltid är så enkelt för någon.

blvit_redigerad-1

Näckrosornas tid.

 

 

nckrosor_redigerad-1

Vi har hunnit redan passera midsommaren och kommit fram till Näckrosornas tid, då våra sjöarna är i full blom. Näckrosorna växer i stillastående eller långsamt rinnande sötvatten. De slår sin rot i dybotten och deras blad och blommor flyter upp på vattenytan. De tillhör bland de mest ursprungliga eller primitiva bland alla blommande växter.

I Sverige är det semestertider då nästan hela Sverige stannar. Många människor söker sig då till de lite mera primitiva livet på landet, där man kan koppla av från alla ljud och stress.Vi hugger ved, bär vatten, grillar, plockar bär och lever mera i samklang i naturen än i vårt vanliga, stressiga, moderna liv. Kroppsarbete sägs vara bra mot stress, då man inte använder huvudet utan arbetar med händerna. Vi människor behöver det i denna högteknologiska värld då vi tar emot massor av information dagligen. Det är dock sällan vi lämnar TV, mobiltelefoner eller datorer hemma för det, utan de får följa med på sommarstugan. Det är många av oss som inte längre kan stanna upp och bara höra på fågelsång, även fast vi befinner oss mitt i naturen. Det är musik från tex mobiler som för det mesta låter i våra öron. Vi sitter gärna på stränder och njuter av vyerna samt badar, men det är alltid någon som har andra ljud med sig än bara vattenskvalpet eller så kommunicerar vi flitigt med våra mobiler. Vi berättar gärna tex på Facebook om våra underbara äventyr i naturens sköte.Vi berättar kanske mera än vi verkligen njuter av det vi upplever.

Jag personligen lever ett mycket lugnt liv pga av min sjukdom numera och är tvingad att stanna upp och höra naturens och livets ljud hela året om. Det tvånget är inte negativt,men det är fortfarande en läroprocess för min del att kunna stanna kvar i det. Jag var en person som sprang genom mitt liv så att min hjärna till slut tog så mycket stryk att jag hamnade i en svår utbrändhet. Jag klarar inte av stress längre, men tendensen att stressa finns kvar. Jag måste hela tiden vara på min vakt att jag inte spänner min båge för hårt, för det straffar sig hårt i form av svår värk och svårigheter att få kroppen att stanna upp om den varvats upp. Det är ibland bara sängläge under mild tvång under flera dagar som hjälper. Min hjärna har svårt med mycket ljud och rörelse och det blir ännu sämre om jag varvat upp mig för mycket. Mina gränser är mycket små. Det som för en frisk person är normalt liv kan för min del betyda stress. Jag har fått lära mig att göra högst en större sak per dag och ibland inte ens det. Att tex städa är en stor sak för min del. Förr kunde jag ha många bollar i luften samtidigt,men i dag kan jag bara hantera en sak i sänder.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna drabbas, inte jag, som var så duktig, så kapabel. Jag trodde att det drabbade bara svaga människor och jag trodde mig absolut inte tillhöra dem. Jag var stark och jag hann hur mycket som helst och allt samtidigt. Min svaghet i verkligheten var att jag inte kunde stanna upp och vänta min själ.

Näckrosorna tid är här. Sätt dig vid sjön och bara se och lyssna på naturen. Ge din själ och kropp chans till att bara vara, vila i att göra ingenting för en gångs skull. Du kanske får besök av ditt eget inre som du inte heller hunnit lyssna på ett bra tag. Det kan vara jobbigt ibland att höra på sin inre röst som pockar på din uppmärksamhet. Den kanske talar om för dig något som du inte vill veta, kanske en sanning som gör ont. Det är ibland lättare att kväva den med många intryck, ljud och många saker som skall göras. Om man kväver det för länge, kan det hända just det hände mig, att man brinner ut och blir till slut tvungen att lyssna eller det andra valet kan vara att till och med dö, då varken kroppen eller själen orkar något mer. Sänk dina fötter i sjön, känn vattnets smekning mot din hud och lyssna på naturens ljud. Var här och nu, var bara du. Naturen har aldrig bråttom, det som sker det sker, när tiden är inne………..

Jag önskar alla en underbar fortsatt sommar !