Tankemönster

tankar

 

Du väver en väv för dina barn, i deras tro och tanke om sig själva. Tankemönster är gjorda av osynliga tråd, som formas av de vuxnas ord och handling. Det lilla barnet följer alltid med oss pa livets väg, vart än vi går. Lär barnet att skydda sitt inre jag, då orkar hon härda bade stormar och kyla utan att förgås, och stå för sig själv, utan att någonsin svika sitt eget jag.

 

 Min kloka terapeut sade alltid till mig att det viktiga är att jag har mig själv för då är jag aldrig ensam. Att äga sig själv är en konst i livet, att lyssna till sin egen inre röst i stället for att låta andra styra ens liv. Jag har alltid varit mycket anpassad och lyssnat mest på andra i stället för att lyssna vad jag vill.

Skriva är en konstform, som vi inte alltid tänker på. Vi läser någonting varje dag, men tänker kanske inte på vem som har skrivit texterna.

För mig blev skrivandet en stor del av terapin. Vi fick uppgiften att skriva dagbok, men för mig hade skrivandet alltid varit en del i mitt liv. Jag hade inga vuxna omkring mig som såg eller lyssnade på mig. Jag hittade på ett sätt själv att prata av mig och det var genom att skriva. Det är många som skriver dagbok och för det krävs det ingen talang, som tur är. I terapin talade jag dåligt med min terapeut. Han fick jobba hårt för att få mig prata överhuvudtaget, det var ju inget jag lärt mig, men med skrivandets hjälp blev det sakta lättare att sätta mina tankar i ord. Skrivandet hjälpte mig med terapeutens hjälp att se min tankemönster, samt ösa av mig min ilska, ångest, sorg och glädje. I kognitiv terapi jobbar man mycket med sk automatiska tankemönster, som till exempel säger till oss hur vi lärt oss att se pa oss själva; som att jag är inte värt någonting, ingenting duger, jag måste prestera hela tiden for att bli omtyckt osv. När man väl ser dessa mönster kan man börja ändra sina tankar tex genom att skriva ofta att jag är bra som jag är och jag duger, jag är värd att bli älskad osv.

Att skriva av tex sin ilska mot någon i brevform att ett bra sätt att tomma ut det som ligger och skaver i sinnet. Brevet behöver aldrig postas, det hjälper att bara skriva ut det hela och sedan kanske riva brevet eller till och med bränna det. Det är inte alltid meningsfullt att skriva till någon som behandlat en illa för det är inte alls säkert att man får den förståelsen man längtar efter så mycket. Förståelsen för ens egen smärta finns bäst inom en själv, det viktiga är att jag själv förstår och förlåter mig själv att jag tillåtit mig behandlas illa. Min terapeut sade till mig ofta, ofta att man kan inte ändra andra, man kan bara ändra sig själv. Det är mitt ansvar att se till att jag mår bra, bli lite mera egoistisk, vilket lät väldigt illa i mina öron i början, när terapeuten sade det och det gör det än, men jag förstår innebörden i det. Jag umgås idag mindre med människor som tar energi ifrån mig hela tiden, människor som aldrig ger tillbaka något. Det är min plikt mot mig själv att skydda mig själv mot de som inte vill mig väl. Det är inte lätt, för alla vill bli sedda, om det sedan ibland är negativ uppmärksamhet.

Jag har ibland blivit kallad for ”stormamma”, som tar hand om allt och alla, självuppoffrande. Jag inser idag att jag har burit för mycket på andra och samtidigt även insett att jag trott ha en styrka i mig som ingen annan har, för det finns ingen människa i världen som orkar bära andra hur mycket och länge som helst utan att till slut gå på knäna själv. Mitt skrivande under terapin har gett mig stora insikter och vinster och jag har även upptäckt att jag kan – VÅGAR – skriva till andra, vilket ger mig stor glädje i livet, att kunna delge det som gett mig tröst och en väg ut ur min mörka tunnel och kanske på så sätt hjälpa andra att hjälpa sig själva.

 

Jag rekommenderar böckerna :

” Vem är det som bestämmer i ditt liv?” skriven av Åsa Nilsson Natur och Kultur ISBN91-27-09845-1

” Att leva ett liv, inte vinna ett krig” skriven av Anna Kåver Natur och Kultur ISBN91-27-09843-5