Vägen ut!

sandJag vandrar i min dal, ångestens dal, där marken är täckt av mönster på småsten. Hindret att gå ut,som jag vill, viker undan så länge jag håller fokus på mina små stenar med olika färger, passande i olika mönster. Världen ar så vacker, när jag ser det genom mitt kreativa öga. De skrämmande skuggorna från mitt förflutna har inget med det här att göra, det vackra finns där oavsett hur mörkt det än kan verka, i den tunneln jag hamnat i.

Jag sätter mig vid mitt bord och skapandet med mina små stenar, som jag nyss har plockat ihop, är som en svalkande vind på mitt överhettade psyke. Där finns lugnet och skönheten i livet. Detta är mitt andliga, lugna rum, som är bara mitt.

 

 

Jag minns mitt första möte med personalen från Haga Behandlingscenter i Umeå. De konstaterade efter intervjun med mig, att min hjärna hade gått på för intensivt flera år och tagit skada av det. De sade, att nu är tiden inne att jag skulle koncentrera mig på det praktiska, att göra saker med bara händerna och låta hjärnan vila, eller rättare sagt stimulera mera den kreativa sidan av hjärnan för att skapa balans.

Målning var det första på terapin. Hemma hittade jag på andra kreativa sysslor som fotografering, göra grytunderlägg med små naturstenar samt skapa med pressade blommor, som jag samlade ihop på mina promenader.

Motion är en viktig faktor i stresshantering, men även kreativ verksamhet. Jag hade våldsam ångest, vilket hindrade mig från att våga gå ut. Jag tog mina första steg utanför huset med kamerans hjälp. Det blev vackra naturbilder på blommor, som jag gjorde små tavlor av. När jag vågade gå lite längre började jag samla stenar ute i olika färger. Stenarna i sig lockade mig att gå ännu längre bort.

På mina promenader upptäckte jag även naturens lugnande verkan, skogens ljud och vattnets glitter. På sommaren somnade jag ibland på solvarma stenar, när jag lade mig på dem. Jag vilade äntligen i naturens sköte.

Stenarna blev i långsam takt fastlimmade med stenlim på överblivna kakelplattor i allt vackrare mönster med tiden. Sedan kom blommorna, vilka jag pressade mellan gamla böcker och tidningar. Jag limmade mina små blommor på kartongbitar, vilka i sin tur fästes på tändstisksaskar.

Min sjukdom tvingade fram min slumrande kreativitet, som legat latent inom mig sedan barndomen. Allt hantverk och konst är terapi för trötta hjärnor och ångestfulla själar….om man bara vågar ge sig i kast med dem!!!

naturstenvatten