Målning som terapi…..

penselDå orden tar slut kommer hjälpen i form av bilder som man målar direkt ut ur det omedvetna. Färger och former tolkas av dig själv efteråt. Jag led av postraumatisk stresssyndrom, djup depression som följd av utmattning då alla mina psykiska och fysiska krafter hade tagit slut. Jag var så trött att jag orkade inte ta mig upp från sängen och ångesten blev massiv så fort jag tvingade mig till att röra på mig. Rädslorna tog överhanden i mitt liv. Jag var ett vrak som knappt vågade ta mig till toaletten ensam då min hund fick stötta mig i alla lagen. Jag sov ingenting trots att jag var in i döden trött. Min väg till ett fungerande liv blev mycket lång.

En stor hjälp blev så småningom kognitiv terapi i Umeå. Jag hade mycket traumatiska upplevelser med mig i mitt bagage sedan barndomen, saker som jag aldrig pratat om eller rett ut. Utredningar som gjordes på mig visade Posttraumatisk stressyndrom och fobisk personlighetsstörnig, vilket innebar att jag undvek situationer och platser som påminde mig, eller rättare sagt påminde mitt undermedvetna, om de saker jag varit med om och skapat trauman inom mig. Medvetenheten av dessa saker fanns inte och psyket orkade inte att hantera dem. Jag kunde inte formulera mig i ord, för det barn som hade upplevt alla dessa hemskheter hade aldrig fått sätta ord på dem eller fått berätta till någon om dem. Orden fanns således inte!Jag fick höga doser antidepreesivt för att skydda psyket och sedan fick jag måla på i terapin. Att börja måla när man aldrig gjort det tidigare var inte enkelt, speciellt inte då jag inte hade någon självkänsla kvar

Vår bildterapeut fick jobba hårt för att få oss i min bildgrupp att överhuvudtaget ens lyfta penslarna. Vi var små grupper på fyra som målade tillsammans och ibland var vi ensamma hos bildterapeuten. Den privata, ensamma tiden, hos bildterapeuten var menad för att vi skulle kunna prata mera fritt kring våra målningar. I mina målningar var allt svart i början,bilderna var dystra och speglade tomheten och den djupa sorgen inom mig.Jag målade fritt utan att tänka och det kom ut bilder som förvånade mig. Den bild som jag minns starkast var bilden där ett litet barn var begravd under stora stenar! Sorgen flödade ur mig som svart färg och tårar, ilska samt rött och eld, symboler kom upp i bilderna men det var bara jag som kunde tolka dem tillsammans med min bildterapeut och senare i bara ord till min terapeut. Att måla ger personen möjlighet till att förstå sina känslor och läka inifrån. De målade bildern kan lyckas fånga upp det som vårt omedvetna tror vara oviktiga detaljer och därför utelämnar i verbal återberättelse. Bilder speglar våra omedvetna processer som kan bli vägledande for den fortsatta terapeutiska behandlingen.

På bildterapin fick vi också måla efter ord som bildterapauten gav oss, tex ”dörr ut till världen med utsikt”, vilken för min del var helt vit i början, för där, i min framtid, fanns ingenting då. ”Bro till stan” var en svår uppgift för mig for jag vågade inte gå över bron ens i min teckning trots mycket uppmuntran av min bildterapeut. Det visade sig senare i terapin var orsaken fanns, men det var inget jag var medveten om då, utan det kändes väldigt konstigt att inte våga gå över en målad bro på ett papper. Ordet ilska kom i form av taggtråd och blixtar, rädsla i form av svarta åskmoln. sorgen i form av regn och tårar. Min värld var väldigt outvecklad i börjad, men målningen blev min väg ut ur depressionen och hjälp till att bearbeta mina trauman. Bilden av en flygande fågel kom att betyda mycket i min terapimålning, I början var det en dröm att kunna flyga själv och bli fri för att senare bli en möjlighet och sedan min verklighet. Jag återerövrade min självständighet och min frihet från depressionen och ångesten. I bildterapin ingick också som en del att skriva ner sina drömmar och tolka dem utfrån våra känslor och tankar och sedan måla ner dem ibland. I drömtolkningen kom symbolbildernas betydelse fram tydligare.

Gunilla Caisson skriver om symbolernas betydelse i sin bok ”Drömmens drakar & demoner”( Ica förlag 1999)

Myter och sagor blev för Jung nyckeln till var förståelse av arketyperna. De är på samma sätt som drömmar uppbyggda av symboler. Vi behöver dessa symboler för att orientera oss som människor. Så har det alltid varit ända sedan förhistorisk tid och de första grottmålningarna. I dag finns hos den rationella nutidsmänniskan inte mycket kvar av symboltänkandet. Med den pågående avkristningen försvinner några av de sista symbolerna vi hade. I dag har barnens sagor och berättelser ersatts av dataspel, Jesus av Rambo och Schwartzenegger, och för många vuxna finns det bara en ändamålsenlig symbol kvar och det är pengar, symbolen för makt.

I dag är ett träd ett träd och inget annat.I ett symbollexikon kan ordets symbolik uppta flera sidor, utifrån hur den uppfattades av våra förfäder. Symboler ar våra äldsta och ursprungligaste uttryckssätt, en form som avslöjar sidor av verkligheten som inget språk kan fånga. Sagor och myter har traderats i århundraden och haft en sådan makt over människorna just på grund av sin symboliska innebörd av sanning och visdom. Varje religion har sina symboler och de är äldre än religonen själv. Det är just detta, symbolernas mystiska ursprung, som fyller dem med essens, med liv. ”

Målning speglar vårt intre då vi målar fritt och låter det undermedvetna spela fritt. Mina målningar var länge svarta, men sakta, sakta började andra färger dyka upp och målning blev nästan ett behov. Bilderna blev rikare innehållsmässigt vad bättre jag började må. Jag levde ut mina känslor i mina målningar – min ilska, mitt hat, mina rädslor, och även senare positiva känslor. Det är en ljuvlig känsla att få vara arg, slå någon och leva ut de mest destruktiva känslor med färger och bilder, det ar ofarligt och det hjälper. Jag målar nu också, ibland fritt och ibland motiv, men det ger mig fortfarande en befrielse att måla ut min ångest. Fast jag mår mycket bra i dag så har jag dagar då jag fortfarande mår sämre, och då har jag min hjälp nära – det är färger och en pensel!!! Att studera konstverk har blivit ett nytt spännande område för mig, för bilderna säger mig mycket mera nu än innan jag hade gått i bildterapin. Mina tolkningar av andras bilder säger nog mera om mig själv än den som har målat dem, men det är en rikedom att ha fått en sidogåva av min terapi.