Annika K – en kreativ idéspruta

051En av Syjuntas flitigaste medlemmar heter Annika och bor i Södermanland. I bildgalleriet finns en mängd alster som tillverkats av Annika, och vi på Syjunta blev nyfikna på denna mångkunniga tjej och ville veta mer om vem hon egentligen är.

025_2Annika har vuxit upp i ett hem där handarbete ständigt varit närvarande. Hennes mamma har alltid stickat, virkat och sytt till gosedjur, dockor och andra leksaker, så hon minns inte ens hur gammal hon var när hon fick sin första lektion i stickning och virkning. Ett minne som är väldigt levande fortfarande är dock när hon i nionde klass valde att sticka en duk på syslöjden och läraren sa att ”gör du fel kan jag inte hjälpa dig”, så det var mamma där hemma som fick hjälpa henne med det praktiska stickarbetet. Efter nionde klass gick Annika en två årig utbildning som hette ”Konsumtion textil”, med sömnad som huvudämne första året och andra året fick de lära sig både vävning och knyppling. Efter gymnasieutbildningen gick Annika vidare med två terminer på Stenebyskolan i Dalsland där hon studerade handarbete i skinn, läder och ben första terminen och silversmide den andra terminen. Sedan gick Annika vidare till Bäckedals folkhögskola där hon studerade forntida/medeltida hantverk en termin. Hon besitter alltså gedigna kunskaper i hantverk och kan med sina egna ord ”lite om mycket”.

021_2

022DSC01064Tillsammans med sin mamma har Annika drivit ett företag som heter Törevägens Hantverk HB, som var som mest aktivt under 90-talet. De har i företagets regi byggt mycket snickerier, mestadels olika typer av lådor och hurtsar i olika storlekar som använts inom domstolsväsendet för att dölja elektroniken som används, tex övervakningspanelar, överfallslarm och kontrollknappar för ljud och ljus. Även finsnickerier som docksängar och barbiegarderober skapades inom ramen för företaget. Men det var inte bara träarbeten som tillverkades, utan mellan varven hann de även med att väva dukar och mattor. Företaget är inhyst i källaren i föräldrarnas hus och när Annika flyttade ihop med pojkvännen fick hon pendla under några år. Det blev en del resor, eftersom de dessutom var ute en hel del på marknader och sålde sina alster.

017I slutet på 90-talet fick Annika en deltidstjänst som barn/ungdomsledare i svenska kyrkan, och har där förmånen att få pyssla på arbetstid. När hon kommer hem från jobbet går hon in i sitt pysselrum tillsammans med döttrarna och fortsätter att pyssla, för sitt eget höga nöjes skull. Man kan alltså lugn säga att Annika är pysslare på heltid. Pyssleriet pågår ständigt och Annika skrattar när hon säger att av någon konstig anledning är pysselrummet ständigt stökigt, det finns alltid något pågående projekt framme och städning känns lågprioriterat just i pysselrummet.

Jag undrar stilla om hon som är så händig någonsin haft problem med handarbetet, själv är det rullgardin ner direkt när jag försöker virka eller sticka. Till min stora förvåning erkänner Annika att hon länge fått hjärtklappning av symaskinen. Det kan man då inte tro när man ser de fantasifulla skapelser som hon skapat på symaskinen! Hur lyckades Annika komma över sitt symaskinstrauma? Hon ler och berättar att när äldsta flickan (som är född 2003) började leka med dockor vid tre års ålder bestämde Annika sig för att nu skulle det skapas dockkläder. Snart upptäckte hon att symaskinen trots allt inte var så farlig, det gick ju riktigt bra, och så fastnade hon där med. Denna skickliga mångpysslare fick ännu en sträng på sin lyra.

024Jag undrar om hon inte har något favoritarbete och Annika funderar en stund innan hon svarar att det går i perioder. Under 90-talet var hon mest inne på snickerier, skinnsömnad, korsstygn, vävning och broderier. Nu är det mest stickning, virkning och sömnad. Men det är svårt att säga vad som är roligast då allt har sin tjusning. Nu är det jag som måste le, för det är precis samma svar som jag fick av Syjuntas andra mångpysslare Lotta som jag intervjuade för en dryg månad sen. Det verkar som Syjuntas pysselfantaster är just mångpysslare som tycker det mesta är roligt, bara de får vara kreativa.

Det är dags att avsluta intervjun. Men en sista fråga måste jag ställa; hur aktiva är Annikas döttrar i pysslandet? Hon svarar att de gärna är med och väljer design och lämnar in beställningar på dockkläder. De är med och pysslar efter eget intresse. Jag tänker i mitt stilla sinne att med en sån mångpysslande mamma så dröjer det nog inte länge innan även döttrarna börjar producera egna små alster. Vem vet, kanske vi snart får se bilder i Syjuntas galleri även från nästa generation?

Text: Helena Hörberg

Bild: Annika K

026