Oskrivna vita blad……

hjrta_redigerad-1

Det nya året har hunnit rulla in och med det kom också kylan och den av många efterlängtade snön. Mitt nyår började med en influensa så jag firade den i sängen i sällskap av TV och två katter som gärna bäddade ner sig bredvid mig. Ett Tv program, som jag såg, var skönhetstävlingar för barn. Det var inga roliga program att se på, men jag ville se hur de går till i USA.

Jag vet inte om sådana förekommer i Sverige, men hoppas innerligt att de inte gör det och det aldrig kommer att bli heller. Det som förvånade mig mest var att många av mammorna som ställde ut sina barn inte var välvårdade själva utan mycket runda och till gränsen ovårdade.

Jag upplevde dessa barnskönhetstävlingar, som att man verkligen ställer ut sina barn, så som vi gör med hundar och katter med den skillnaden att barn inte betraktas som avelsdjur. Barnen kläs upp som dockor, de sminkas hårt och håret friseras till, i mina ögon, onaturliga skapelser. De duger inte som de är utan de rustas även med tandproteser så tandraden är vit och blänkande för  några borttappade tänder får inte existera i dessa tävlingar. Barnen präntas med budskapen att man duger inte om man inte är vacker redan från späd ålder. De minsta barnen som inte kan gå ännu själva visas upp av föräldrarna. Jag undrar vad dessa barn förstår av det hela och vad de lär sig av det hela. De lär sig att uppträda inför folk, men de får inte bete sig naturligt utan de måste le och gå som små mannekänger. Tävlingarna är inte bara för flickor utan de är även för pojkar. Det är en tävling och följden är, att det blir mycket tårar om det inte blir vinst, men förlusten grundar sig naturligtvis på att man inte är vacker nog. Jag kan inte tänka mig att detta är barnens dröm att tävla i skönhet eller det kanske blir det då föräldarna övertygar dem om det.

Jag har inte sett någon dokumentär gjord på barn som har deltagit i skönhetstävlingar i tidig ålder, men skulle vilja se hur det påverkar dem längre fram. Är de dessa människor som sedan springer hos plastkirurger och opererar sig redan i ung ålder och blir sedan beroende av dessa operationer då inget hjälper. De ser ju inte sig själva som dugliga om de inte ser perfekta ut och vad perfekt utseende är, vet ingen.

För mig är alla barn vackra och bedårande. Det finns inget vackrare än ett klingande barnskratt när det kommer naturligt. Det finns inget vackrare än ett lekande barn med tindrande ögon och blossande kinder. Ledsna barn är också vackra, fast man nu önskar sig att alla barn fick vara glada jämt. Barn föds som oskrivna, vita blad och det är vi vuxna som skriver de första, viktigaste raderna på dessa blad. Att vara älskad för den man är för sin egen skull är det bästa gåvan vi kan ge till våra barn. De raderna, tror jag, är de viktigaste raderna i de nya, vita, fina bladen. Det är lättare att leva även under svåra tider om man har den varma ” vara älskad ” känslan inom sig från första början. Det ger en stabil grund att stå på hela livet. Att vara älskad som man är, lär en att älska sig själv, tro på sig och på sin förmåga i allt man gör och även godkänna de fel och brister man har, för det ingår i kärlekens värld.

Vi har kommit in på ett nytt år som också är ett oskrivet, vitt blad ännu. Vad som skrivs på dessa vita blad ligger fortfarande i ovisshet, men jag önskar att det blir ett år fullt av kärlek till oss själva och andra,speciellt de små liven, som är vår framtid.