Höstens framfart……

Hösten smyger sig sakta in i Sverige. Efter den här sommaren känns det dock som så att hösten har smygit på oss länge nu, egentligen sedan när vi trodde det var vår.
De, som vet mycket om issmältningen på antarktisk, påstår att våra alla kommande somrar kommer också i fortsättningen att se ut just på detta sätt, som långa smygande höstar med mycket regn och översvämningar, så vi får kanske lov att  vänja oss vid det. Våra fyra årstider  kan ha bytts till tre, vinter, vår och en enda lång höst, eller det är egentligen medeltemperaturerna som bestämmer när det är sommar så det kanske klarar sig ändå. Jag personligen har haft en lång sommar nu på två år efter att  jag bott i Braslien, så jag skall nog inte klaga, fast visst hade jag saknat efter den svenska sommaren, som nu aldrig blev av i år, utom några enstaka dagar. Soliga dagar då jag kunde gå barnfota i gräset. Sommar för mig är svalorna i luften, änderna med sina nya barnkullar i sjöarna och sommarblommornas prakt. Jag vet inte hur många blommor jag har fotograferat i år också. Blommorna har, för mig, en magi som aldrig går över. Jag slutar aldrig faschineras av deras skönhet, och av undret att de kan år efter år klara av  de hårda vinterarn här i norr . Svamparna,speciellt de gula underbara kantarellerna är som små solar i våra skogar. I år eller åtminstone hittills i år, påstås det att det är bara kantarellerna som som trivs och frodas och de andra svamparna lyser enbart med sin frånvaro. Jag är ingen svampplockare men följer ändå gärna svamparnas framfart i naturen. Jag fick en halv kasse med kantreller av en vänlig granne i år och höll på att få svampfnatt, vilket innebär att jag ville rusa ut i skogen och plocka mera av dessa väldoftande underverk. Regnet ute satte dock stopp på min tillfälliga fnatt, som vid det har laget har gått helt över.  I tidigare åren har jag alltid plockat mycket bär, blåbär och lingon, men numera sätter min kropp stopp på plockandet, då den börjar värka direkt efter en stund i skogen. Jag har ändå fått ihop ett par lite blåbär, så jag kunde baka den, för mig, traditionella blåbärspajen. I Norrland existerad något som kallas Norrlands guld och då menar jag inte öl, utan hjortron. Jag har plockat hjortron också, när jag fortfarande orkade plumsa på myren. Det är ett tufft jobb att plocka hjortron när man sjunker hela tiden i den mjuka myrmarken med knott och myggor bitandes överallt, där de kommer åt, men det är värt det, om man nu gillar smaken av hjortron.
Höstens ankomst syns på ökande antalet dimälvor som dansar på våra sjöar mot kvällen och på tidiga morgnar samt på de lysande röda bären på Rönnen. Rönnens bär spår enligt gamla sägner hur mycket snö vi skall få den kommande vintern, mycket bär sägs betyda mycket snö. Om de gamla sägnen stämmer, kommer det att bli väldigt mycket snö, åtminstone i Dalarna där jag befinner mig just nu. Jag skall försöka minnas detta till vintern, ifall det stämmer, detta med rönnbär.
Dagarna blir kortare och kortare för oss nordbor vad längre in vi kommer in i  hösten. Mörkret smyger tillsammans med hösten på oss. I Norrland är det nästan natt dygnet runt i november och några månader framåt. Det är då alla börjar sakna den vita snön, som hjälper till ett lysa upp våra omgivningar lite grann när vi inte ser solen. 
Just nu,  i skrivandets stund hoppas dock ändå att det skall dröja länge till innan snön kommer för än så länge finns det lite hopp om att solen skall kunna visa sig ännu, någon eller några dagar. September månad kan ibland vara en riktigt fin månad med sol och värme, om det vill sig väl. När kylan och mörkret väl har smugit sig på oss kan vi  ägna åt oss till hundra procent att pyssla inne, göra hantverk, sy, måla, brodera mm..och då kommer Syjuntan att finnas där för dig och för mig, ha en skön höst alla!!!!!
vykort_201