Drömmar om liv med kärlek

Det har gått en tid sedan sist jag pratade med dig, men drömmen finns kvar trots att du inte finns kvar i mitt liv. Drömmen om kärleken har vi nog alla, den brinnade kärleken som bär oss över hav och land. Drömmar är inte alltid till för att förverkligas utan de finns där för att förgylla oss vår vardag. Vad vore vi utan drömmar och mål?
Alla har drömmar, även han, som går på gatan och verkar ha tappat allt i sitt liv. Hans drömmar kanske handlar bara om en mjuk säng att sova i och få magen fylld av mat och en varm kärleksfull hand som stryker ens hår tills lugnet och sömnen finner ens kropp. Jag ger också bort drömmar till andra på mitt eget lilla vis,om värme och mjukhet, som det inte så finns så mycket av i vår värld. Jag möter dig människa där du är, den du är utan krav att du skall vara annorlunda, för sådan är jag, i dag.
Jag kan ju undra här och nu, om den lilla valpen vi hittade mitt på gatan här i Florianopolis,om hon hade drömmar,när hon blev lämnad ensam utan mat och vatten i hettan. Hur än det var, så blev hennes fortsatta liv en enda dröm som vilken hund som helst hade velat ha. Det var många människor egangerade i hennes öde, både veterinärer och hund hjälpsorganisationer. Vi alla kanske gjorde det vi hade drömt att få, om vi hamnat i en sådan situation själva. Vi döpte henne till Maya ,våran lilla Piraya, som var mycket bitsk att börja med. Vi öste på henne både kärlek och omvårdnad av alla de slag och med tiden förvandlades vår lilla Maya Piraya till en fin god hund, precis som hon säkert var menad att bli från första början. Hon är en intelligent överlevare, som äger ett stort hjärta. I denna historia kom det sedan med i bilden en liten flicka på bara fyra år som också blivit övergiven, av sin mor. Flickan bor tillsammans med sin mormor,men sorgen i hennes hjärta är inte helt läkt ännu. Hennes dröm var att få en egen hund, men mormor hade inte råd att köpa en. Vägarna korsades av de två, i ett liv som vi ibland tror vara gjort av bara slumpaktiga händelser. Vi ville omplacera denna lilla valp i ett bra hem och den lilla flickan ville ha en hund. Mormodern är en fantastisk människa med ett stort hjärta och stor kärlek till både djur och barn. Lilla Maya fick träffa mormodern och hennes lilla barnbarn i deras hem och käleken mellan dem tre var ömsesidig och omedelbar. Maya fick komma till ett hus på landet, ett hus att vakta och ett barn att ösa sin kärlek på. Det går bättre än vi någonsin hade kunnat ana för både hunden och hennes nya familj. Mormoderns ögon strålar så fort hon nämnder hundens namn och vi vet att barnbarnets lycka också är gjord då hennes dröm om en egen hund blev sann.
Vi drömmer och vi finner oftast, om vi orkar tro på att det goda finns, bara vi orkar vänta se möjligheterna. Den största rikedomen finns dock alltid inom oss i det vi kallar vår själ, som vi kan låta ta emot allt ljus som strömmar emot oss på vår väg. Det är kanske inte stort, mäktigt och omvälvande utan små kärleksljus i form av smekning av en vänlig hand eller kanske ett mjukt slick av en hund. Vi kan ge vårt inre vår egen kärlek och omvårdnad i form av vackra upplevelser, skön musik eller kanske som varma bad. Naturen i sig är som en enda varm famn, som vi kan krypa in i när som helst vi vill. Jag kan med mitt inre öga se hur det lilla övergivna barnet och hunden famnar om varann i sin lilla, nyuppfunna värld av kärlek och tröst. Bilden i mitt inre av de två får även mitt hjärta svälla lite extra av känslan av kärlek och ömhet för att jag har fått vara med om att medverka i att förverkliga två små verelsernas drömmar om gemenskap och kälek.
MayaPiraya