Finns det änglar?

I djupet i mitt hjärta finns det en sorg,som varat där ett år, en smärta och besvikelse på grund av alla svikna löften och lögner du gav mig som gåva för min kärlek. Jag undrar om alla är så fulla av svikna löften eller om det finns även änglar på vår väg.
Jag vill se det ljusa, det vackra och vara tillitsfull, men ibland tvekar jag då jag möter mörkrets furste. Det är så svårt att veta vem det är då mörkets furstar kan beklä sig i änglakläder, de ler, och sprider ljus, fast inte själens ljus, utan eldens ljus som är snarlikt det ljuset änglarna sprider. Skillnaden är att det ljuset lämnar brännmärken om man kommer för nära. Jag är uppvuxen med mörkrets furste i min närhet,men även med en ängel. Min mormor var en godheten självt, som kunde ge bort det sista hon hade till sin närmaste som var behövande. Hennes minne bär jag med mig som ett ljus som bär mig över alla hinder. Mörkrets furste var min far, som fortfarande kan dra mig ner i sitt mörka hål i underjorden. Det är nog det som gör att jag kan älska mörkret utan att vara rädd, falla för ropet från mörkrets furstar och fortfarande tro att jag kan ändra det som ingen kan ändra,inte ens änglarna.
Det är kanske mitt svåraste dilemma att jag känner till båda sidorna så väl, är bekant även med det onda. Min själ är van att tampas med båda och samtidigt som jag kan älska de båda delarna. Jag önskar ibland att jag lärt mig att sky elden på ett sätt som gjorde mig mera vaksam och lärt mig att sätta en gräns, hit men inte längre, innan elden bränner mig. Smärtans lockelse är nog lite för stor hos mig, men jag känner tydligen inte till annat, det är det sätt jag lärt mig att livet är. Jag älskar vågorna rörelse,det djupa och det höga, det bekriver nog för mig hur livet är. Jag gungar på livets våg högt upp och sedan ner, mer än många andra. Jag är en öppen dörr även för det mörka som gärna slingrar sig dit, där den ser ett ljus och kan värma sig en stund. Mörkrets furstar är oroliga själar,som aldrig kan stanna still, mer än den stunden då de drar energi för att orka gå till nästa ljus. De ger inget, de bara tar under falska löften om livets gåvor och kärlek, som de inget vet om, annat än i teorin.
Inom mig bor det numera en ljus och glad själ, som älskar livet, men så har det inte alltid varit. Det fanns en tid då mörkret hade greppet om min själ. Jag satt i det i det svarta rummet för mig själv. Jag såg ljuset, men visste inte vägen ut. Det kom en ängel på min väg och han tog min hand i ett varmt grepp och ledde mig ut. Det gick inte fort, för jag var så rädd, men han gav aldrig upp hoppet om min själ. Denna ängel såg att jag inte var mörkrets furste, så som jag trodde, utan en ljus och varm själ som lärt sig tro att mörkret var den enda ställe där jag kunde bo. Han hade många änglar till sin hjälp och alla de fina gav mig kraft att orka hela vägen till ljusets land.
I dag lever jag i ljusets land både inom mig och på riktigt, i ett land där värmen är en självklar sak varje dag. I Sverige däremot råder det just nu en kall tid med mycket mörker,men ljuset börjar visa sin lyster då och då. Vägen dit är lång ännu ,men hoppet finns att Kung Bore snart skall släppa greppet. Våga lita på ljusets kraft i mörkret och glöm aldrig ljuset inom dig. Änglar finns överallt i alla former, i solens strålar, i mänskliga former och på riktigt, jag vill i alla fall tro så.