Djurens rätt

I den här staden, i det här landet, har djuren inte många rättigheter, om man ser på det man ser ute på gatorna och även i landsbygden. Katter, hundar och även hästar vandrar i sin ensamhet utan ägare. Alla dessa djur har säkerligen en gång haft en ägare, för annars skulle de inte vara så vilsna. Då hade de lärt sig att överleva på helt annat sätt och anpassat sig i livet i det vilda.
I Brasilien härjar många tropiska sjukdomar, så många av dessa djur som blivit utkastade lider av sjukdomar och de lider av okunskapen i hur de ska hitta mat, hitta skydd, hitta en flock, om de nu är flockdjur så dom hundar och även hästar är. Katterna klarar sig bättre i sin ensamhet, fast om de inte lärt sig att jaga så är de ändå illa ute. Många av dessa utkastade djur går under av svält, sjukdomar, blir påkörda och dör av ensamhet.
Jag undrar hur en djuraktivist tänker om djurens rätt, då de öppnar burarna på en minkfarm och släpper ut djuren i friheten, i en frihet de inget vet om. Djuren springer panikslagna ut och irrar runt i skog och mark, som de aldrig sett. De har aldrig jagat i sitt liv och de har aldrig behövt söka skydd for regn och kyla, och de har aldrig lärt sig hitta mat. Det är kanske samma känsla för dem som det skulle vara för mig om jag släpptes fri på en måne eller det skulle räcka med att släppa av mig på ett fjäll lång borta från civilisationen, utan mer än de kläder jag hade på mig just då.
Jag har sett deprimerade djur ute i det fria, skygga och smutsiga, avmagrade och sjuka. Jag har sett påkörda hundar som ligger efter vägen med tarmarna utspridda. Jag har sett bilder på små valpar i en kartong som delvist har blivit uppätna av andra djur. Jag har sett katter med små kattungar i ruiner av gamla hus. Mitt hjärta gråter över den ondska vi männsikor skapar, utan att vi ens alltid förstår vad vi ställer till med.
Minkarna springer i skogen och dödar, dödar och dödar, men de äter inte då de inte vet att det är mat, de bara dödar av instinkt. Skogen blir deras död men även många av det naturliga djurbeståndens död pga att minkarna nu är så kallat fria. Hur tänker en djuraktivist? De tänker inte på djuren i alla fall, utan på en ideologi, som är tom av tankar på djurens rätt.
Hur tänker en brasilianare, som bara kastar ut sina husdjur då de blivit trötta på att leka djurägare? De tänker inte på djuren i alla fall, de tänker kanske inte alls.
OKUNSKAP är kanske ordet, okunskap om djur.
Det finns undantag även i det här landet, när det gäller samspel med naturen och speciellt med djuren och dessutom så ovanliga djur som delfiner, djur som lever i vatten. Det är inte allt för länge sedan jag fick ynnesten att besöka en del av landet där man kunde se delfiner i sin naturliga miljö i havet. Dessa underbara djur fick mig att hamna i ett magisk tillstånd då jag tittade på dem. Jag glömde både bort tid och rum medan jag tittade på deras liv i vattnet. Jag vaknade till då jag såg några män i vattnet bland delfinerna och de hade nät som de kastade ut, mot delfinerna. Kylan spred sig i kroppen på mig då jag trodde att de ville skada eller till och med döda delfinerna. Jag fick sedan en berättelse översatt till mig om dessa fiskare och delfinerna i havet. Dessa lokala fiskare har ett samarbete med delfinerna och känner igen varje delfin, som de har till och med gett namn till.  Delfinerna jagar fisken in i deras nät och som tack ger fiskarna fisk till delfinerna. Deras samarbete ger båda mat och delfinerna får mera mat på det sättet än de skulle lyckas fånga själva, utan nät. Alla i fiskebyn är rädda om delfinerna och delfinerna verkar ha samma fina relation till sina mänskliga vänner. Detta är beviset för mig att om människan vill och har kunskaper om djuren de lever med, kan relationen bli en rikedom i stället för utnyttjande på felaktigt sätt. Delfinerna stannar kring fisksbyn av fri vilja och lever tillsammans med människan i harmoni.
Jag lever tillsammans med tre hundar och två katter. Jag ger dem mat, stimulans, skydd och kärlek och djuren ger mig kärlek och vördnad. Min katt fångar fåglar och kommer med dem till mig, oftats levande för han vill ge sitt strå i stacken, tror jag. Hundarna ser mig som en del av flocken och bildar en skyddsring runt om mig när vi går ute. Vi har skapat en relation där jag är ledare, men en god ledare som skulle aldrig överge dem, inte ens den dagen de blir sjuka och gamla. Tar jag ansvar för ett djur så är det ansvaret taget för hela djurens liv. Det är något alla borde tänka på innan de tar ansvar för ett djur, att det är minst 10 är framåt eller ännu längre det ansvaret består. Det är inte bara att kasta ut ett djur om man ledsnar, man bör vara säker på att man INTE ledsnar innan och man bör har kunskap om djuret innan man tar det anvaret på sig. En liten gullig valp bits, den gnager sönder kanske dina bästa skor, den kissar pch bajsar på golvet innan du hunnit träna den rumsren. Den drar i kopplet och skäller om du inte lär den annat. En lite söt kattunge rivs och klättrar upp på gardiner och rör om hela ditt hem i sin lek, innan den lärt sig annat. En liten söt valp och kattunge blir gamla en dag och behöver mera tid än du någonsin kan ana. Det är saker, bara en liten del av sakerna, du bör vara medveten om innan du ger dig i kast med att ha ett husdjur.
Jag är en slags djuraktivist men utan fanatism. Jag tror på en långsam attitydförändring och utbildning till den unga generationen så att det skall bli en stadigvarande vördnad för djurens rätt. Jag tror inte på att man når så långt med att släppa ut minkar på minkfarmer, men jag skall för första gången i mitt liv delta i en demostration mot vanvård av djur i denna stad. Jag tror på opinionsbildning och väckning genom debatt samt diskussioner. Denna demostration skall vara en fredlig demostration utan djur med i tåget, men för djurens rätt att leva ett bra liv i den form vi människor nu har skapat dem till, våra husdjur.
delfiner