Slutet och en ny början…

Allting tar slut en dag och just nu tar det gamla året sina sista suck. Jag personligen tänker inte så mycket bakåt utan konstaterar att snart är det här året slut. Jag kan däremot se hur min gamla hund tacklar av mer och mer. Han är 16 år och 5 månader. Pälsen som en gång var så vacker har tappat sin glans och hans gång har blivit långsam. Han sover allt mer och orken att följa med ut är mininal.
Hans liv har varit spännande fullt av många äventyr och flytt. Han började sitt liv hos en barnfamilj som inte efter tre års tid kunde behålla honom kvar utan omplacerade honom hos min dotter, som hade valt ut honom bland annonser på omplacering av hundar. Denna lilla tax hade tur som fick komma till min dotter, som älskade honom och uppfostrade honom att bli en riktigt hund som fick vandra i skog och mark. Hans liv innan dess hade varit att sitta i band på gården eller åka barnvagn då det var dax att göra längre äventyr. Då han kom till min dotter visste han knappt vad gå på sina egna ben var. Taxar är envisa och gör som de själva vill om man inte ställer krav på dem. Xerxes som denna hund heter lärde sig att använda sig av sina naturliga talanger som spåra i skogen efter skadade djur och leka med barn. Han skällde på varje barn och ville bita dem innan han kom till min dotter, men mycket tålamod och med hjälp av många snälla barn upptäckte han till slut hur roligt det var att leka med dessa underliga varelser. Xerxes lärde sig även att resa kors och tvärs över landet Sverige. Han blev en riktig ävertyrare i den bemärkelsen och han älskade allt som rörde sig,bilar, bussar, tåg, flygplan och även båtar. När någon plockade fram resväskorna parkerade han sig brevid dem för han ville absolut inte missa chansen att få resa. Xerxes var lugn och nöjd på alla sina resor och han sov nog bäst just i en bil eller vilket som helst transportmedel som rörde sig framåt. Hundar gillar kanske inte alltid burar, men det gör Xerxes. Burar är det bästa han vet att sova i, speciellt då han var yngre och även i dag på ålders höst om buren är nog så stor så hans stela kropp får plats i den.
Xerxes var en van besökare hos mig och mina två hundar, så den dagen min dotter skulle flytta till Braslien var en sjalvklar sak för honom att bosätta sig hos mig. Nu fick han ett liv i en flock med en till tax och en flatcoated retriever. Han fick det gott med två tikar som löpte med jämna mellan rum. OJ vilket liv det var då. Xerxes var en viril hund som var alltid villig att para sig med tikarna .Jag ville dock inte ha valpar och det var en ständig kamp att hålla honom ifrån tikarna under löpningsperioderna.Vi fick många underbara år tillsammans tills mina gamla hundar for vidare till hundhimlen. Xerxes var också nära att dö vid åtta års åldern då han fick ett svårt diskbråck i ryggen. Hans bakben förlamades helt och vetrinären dömde ut hans chanser, men varken jag eller Xerxes gav upp livet. Han låg förlamad tre månader medan jag tappade hans kiss och lärde honom att gå igen när ryggen läkte sakta. Xerxes var en kämpe själv och ni skulle ha sett honom ute i snön då han sprang med frambena och baken bara slängde sig efter i farten. Xerxes brydde sig inte om dessa förlamade ben utan de fick hänga med så gott det gick. Jag fick många anklagande blickar och kommentarer av folk omkring mig, men jag brydde mig inte då jag såg Xerxes livsvilja. Jag tränade Xerxes att stå och sedan långsamt att gå igen, steg för steg och han samarbetade på en fanstastiskt sätt. Varma duschar var det bästa han visste efter våra träningspass. Den dagen han inte ville duscha varmt längre var han nästan frisk och kunde gå själv igen utan någon som helst hjälp. Vilken kämpe denna hund har varit. Jag har fibromylgi själv och lider av svåra smärtor och denna modiga hund har lärt mig mycket under årens lopp om livsvilja och tålamod. Han och jag har värmt varann och gett varann närhet och ömhet då vi haft det svårt.
Min sjukdom fick mig till slut göra ett svårt beslut att flytta till min dotter i Brasilien, då jag alltid mått bättre när jag varit på besök där. Värmen gör mig mjukare och värken lindras lite. Jag hade vid det laget även hunnit skaffa en kattunge och de var för mig självklart att både Xerxes och katten Mjau skulle med. Xerxes var vid det laget redan 13 år gammal, men pigg för sin ålder. Det var tufft att ordna alla papper och vaccinationer för mina djur inför resan. Det var tufft att sälja allt jag ägde och hade, men min dotter kom hela vägen från Braslien för att hjälpa mig. Xerxes och katten Mjau klarade resan mycket bättre än jag. De var lugna och friska hela resan. Jag däremot kräktes resan över Atlanten pga av smärtan i min kropp. Vi kom fram och nu var äntligen den gamla hunden Xerxes hemma hos sin gamla matte, min dotter, igen. Jag har nog aldrig sett en lyckligare hund. Han mindes min dotter så väl
och sedan den dagen var det min dotter som var hans ledare igen. Jag är så lycklig att se gamla Xerxes få sin sista tid här i värmen hos min dotter. Han tacklar av varje dag som går,det kan bara handla om ett par veckor eller ett par månader då hans tid tar slut, men han har haft ett bra och rikt liv. Jag kommer att sörja honom djupt då han lämnar oss, men samtidigt vet jag att han kommer att dö lycklig.
Vi har en ny början här hemma hos också nu, en liten hittevalp på fyra månader. Vi hittade denna hundvalp framför våran bil mitt i en hårdtrafikerad trafikled. Det gällde vara en sekund att vi hade kört på henne, men dottern hann bromsa i tid. Valpen var övergiven, utkastad till döden av någon som inte ville ha henne. Hon var uttorkad och utmattad, men vid liv. Hon har återhämtat sig väl och väntar på att bli adopterad av någon fin familj som verkligen vill ta sin an henne. Nu är det det hennes tur att börja livets äventyr och vi hjälper henna att hitta rätt ägare då vi inte kan ta oss an henne själva då Xerxes behöver få sluta sitt liv i lugn och ro. Det gamla tar slut och det nya tar vid….det är det livets gång .
Xerxes