Minnen skall man vårda ömt

Vi har kanske alla minnen från tidiga jular då vi fortfarande trodde på tomten, som en snäll farbror i röda kläder och vitt, långt skägg. Tomten som jag trodde på, när jag var liten, hade dock inte röda kläder och jag uppfattade inte honom som speciellt snäll heller, utan var mest rädd för mannen, som klampade in hos min moster med en käpp i handen och med brunaktiga kläder på sig.

 

Han talade högt då han berättade om sin helikopter, som han hade landat med på isen på sjön i närheten av min mosters hem. Han var en modern tomte, fast detta skedde på nittonhundrafemtiotalet. Han hade visst, enligt sin egen  utsago också bannat min kusin på vägen till oss, för att han inte ville komma in då tomten kom. Kusinen var min älsklingskusin, som jag såg upp till, fast han var minst tio år äldre än jag. Tomten var alltså inte alls snäll i mina ögon. Jag kröp under vardagsrumsbordet och stannade där, och inga maningar eller julklappar fick mig att komma fram. Tomten delade julklappar till mina två bröder, kusiner, mamma, mostrar och morbröder, men jag ville ingen klapp ha. Jag tittade bara på tomtens käpp, som han påstod sig ha att stödja sig med då han var så gammal. Fast jag var så liten kunde jag lista ut att tomten inte alls var så gammal som han påstod sig vara, så han ljög helt klart om käppens betydelse. I dag vet jag att tomten i själva verket var min älskade kusin, men rädslan för tomten minns jag ändå inom mig än. Jag minns inte julklapparna alls, konstigt nog, utan bara rädslan. Jag fick säkert mina julklappar efteråt då tomten hade gått, men de lämnade inga minnen i mig. Det är kanske så att känslominnen är viktigare hos oss alla än sakminnen.

 

De kom flera jular och nya tomtar varje år. Jag minns inte alla tomtar som kom och det betyder nog att de inte lämnat så värst starka intyck hos mig känslomässigt.

 

Tomten som jag minns sedan som en riktigt snäll tomte med pälsförsedda kläder, var min egen bror. Det var en glad jul då vi barn planerade julen och tomtens ankomst tillsammans. Mina bröder och jag gick alltid till skogen tillsammans och högg ner en gran bland snön. Jag var ett sladdbarn och således mycket yngre än mina bröder men de tog mig alltid med sig. Jag minns skogen alltid full med snö vid juletid, fast det kanske inte alltid var så. Jag kan fortfarande känna den mjuka snön på mina ben upp till knäna minst. Doften av en nyhuggen gran sitter också i mina doftminnen som ett minne av varm god jul. Det var inte enkelt att få granen stå upp med enbart brädor, men mina bröder lyckades alltid med det. Det slog ihop brädorna i kors på varann och sedan stod granen upp, mer än så minns jag inte om hur de egentligen gjorde. Vi hade allra roligast åt tomten som ingen av oss egentligen trodde på längre, men tomte det skulle vi ha. Min yngre bror älskade att spela tomte, så det blev han som fick ha den rollen. Vi hittade mammas gamla päls och en tomtemössa, som vi klädde på honom tillsammans. Vi kiknade av skratt, som jag minns, medan vi höll på att hjälpa honom med kläderna. Han fick stanna kvar i ytterhallen när vi andra gick in för att vänta på tomten. Jag trodde inte på tomten, men han blev i alla fall en tomte mina ögon då han klev in i vardagsrummet med sin tomtesäck, full av enkla julklappar. Julestämningen trollade åt mig en tomte, som blev nästan riktig, fast jag visste att det var min bror. Han var den snällaste tomten som jag minns från mina jular som barn. Han gav mig ett dockhus som julkapp, ett dockhus som mina bröder hade tillverkat tillsammans av kartong, med belysning och fullt av dockhusmöbler. Känslan av den julen sitter kvar som ett härligt julminne inom mig och saken, dockhuset, var också full av känsla då den var tillverkad av mina bröder av kärlek och välvilja mot mig.

 

Syjunta är en sida med enkla och roliga tips till att göra handarbeten och kanske även gåvor till andra, saker som bär med sig minnen av den som tillverkat dem. Jag personligen tror att en julklapp tillverkad av dig med kärlek, lämnar större känslominne hos den du ger den till än den stora dyra julklappen, som köpts för köpandets skull. Jag önskar er alla en riktigt god jul full av varma, goa känslominnen.

 

julgran