En ovanlig dag

Vi bor i ett hus på tio våningar, mitt i stan. Husen i den här staden har ofta en etagevåning högst upp med stor öppen uteplats där det finns planteringar och swimmingpool. Så skulle jag vilja bo, om jag inte hade katter. Trots ryktena är katter inte, som många tror, stora balanskonstnärer som aldrig faller ner. Katter kan dock ha många liv och med lite tur kan de överleva även ett fall från tionde våningen.
Häromdagen när jag stod och diskade hände det något högst ovanligt. Jag hörde plösligt ett väldigt skrik ute. Ljudet var hjärtskärande och fullt av smärta. Jag trodde att det var någon av våra katter som skrek på hjälp av någon anledning. Det var akut att hitta ägaren till detta ljud. Jag såg i mina inre bilder våra katter i nöd, fast jag visste att de kan inte kunde ha ramla ut då vi har nät för alla fönster. Efter en stunds irrande från fönster till fönster kunde jag fokusera min blick på en vit katt nere på marken. Den skrek och grät, stackars liten. Det kom folk och tittade på den även på marken, men ingen förstod varför den skrek och ingen vågade heller ta i katten. Efter många men och tumult hit och dit hörde vi en röst uppifrån i vårt hus. Katten var deras och den hade ramlat tio våningar ner. Det visade sig sedan att katten hade klarat sig från denna flygtur med enbart en stukad tass och bruten käke. Vilken chock för den stackars katten att flyga utan vingar så långt, och vilken chock för ägarna till denna katt och för oss alla, att det kan regna katter från himlen.
Denna tionde våning på vårt hus blev inom två dagar mycket känt för alla som bor i området, för det kan tydligen trilla ner lite allt möjligt om man inte ar vaksam på det man har ute på sin stora, fina, öppna uteplats på taket. Dagen efter kattregnet var det lite stormbyar i våran stad. Det var inga ovanligt stora eller märkvärdiga på något vis. Jag satt och lekte med mitt barnbarn när vi plötsligt hörde en bomb detonera. Det var vad vi trodde i alla fall. Det var ju inte så länge sedan det hade hänt i Norge att en bomb hade detonerat mitt i Oslo och då är man inne i de tankebanorna rätt fort, att inte nu igen. Vi satt en stund paralyserade och förvirrade av detta kraftiga ljud tills vi upptäckte att även att elektriciten var borta. Vår statsdel hade blivit mörklagd mitt på ljusa dagen. Detta kraftiga, plötsliga ljud som inte hör vardagen till får en att reagera så underligt. Jag kröp först på alla fyra på golvnivå och alla andra rusade hit och dit för att lokaliser vad som hänt. Vi såg till slut en man nere på gatan som tog reda på en tvättställning och en massa tvätt mitt bland trafiken, där ingen vanligtvis hänger tvätt på tork. Det var en näst intill surrealistisk syn. Vi visste inte vad som hänt, vi såg bara mannen med tvätten och en massa folk som tittade och pekade uppåt på vårt hus. Vi kunde inte dammsuga, använda datorer, tvätta, använda kylen, micron osv på hela dagen och orsaken fanns där uppe någonstans i vårt hus. Vi kunde inte inte ens använda hissar så vi fick trampa upp och ner fyra trappor med våra hundar denna dag. Jag fick ont av detta, som fibromyalgiger tål man inte ju så mycket. Alla affärer, frisörer och restauranger i vårt kvarter fick stora bekymmer pga att elen försvann så drastiskt och så länge. Det var mycket folk på gatan denna dag, som bara stod där och såg arga ut och pekade uppåt på vårt hus. Det var knappt att jag ville ge tillkänna att jag bodde där.
Så småningom fick vi dock förklaringen på vad som hade hänt. I Brasilien går alla eledningar ännu ovanför markytan. De hänger där i luften mellan betongstolpar till synes i en enda härva. Allt fungerar dock vanligtvis utan bekymmer. Denna dag då det kom lite storbyar hände dock något ovanligt, att en torkställning med tvätt flög i väg med vinden. Den kom ner från tionde våning i vårt hus, från de fina,stora öppna ytorna där uppe. Tvättställning var av metall och den landade precis på alla ledningarna samtidigt så den orsakade en kortslutning i hela kvarteret, genom att låta som en bomb hade detomerat då generatorn small. I dag går vi alla och tittar lite försiktigt uppåt när vi går ut, för man kan aldrig numera veta vad som kan komma ner från himlen efter kattregnet och torkställnings bomben. Det var en ovanlig dag, som visade oss att nästan allt är möjligt.
snurr