Bokreferat : Vardagsfilosofi. Världen från min soffa.

soffaJag brände ut mig med överaktivt liv, som har satt permanenta spår i min kropp som Fibromyalgi och stresskänslighet. Jag rekommederar med stor värme Yvonne Haubrich bok och lever själv mycket mera som en soffpotatis numera, som jag borde ha gjort för många, många år sedan för att slippa bli sjuk.

 

”Det arbetas för mycket i världen. Ofantliga skador orsakas av tron att arbetet är en dygd”

Bertrand Russel

 

Yvonne Haubrich slår i sin bok ”Vardagsfilosofi . Världen från min soffa” hål på myten om det omoraliska i att inte göra någonting.

soffaHär nedan följer en liten sammanfattning av bokens grundtankar.

 

Varför skall man göra karriär? frågar Yvonne Haubrich i början av boken. Det kanske handlar om drömmen att en gång kunna arbeta mindre eller bekläda en chefsposition där man i bästa fall kan luta sig tillbaka och bara kläcka ideer och låta andra göra arbetet. Slavarbete och träldom har förkommit i vår historia i alla former och överallt, men utgjordes alltid en del av obetalt tvånsgarbete för andras räkning för adeln, kyrkan och storbönder. Slavarna utförde inte sitt arbete med stor entusiasm, vilket innebar att produktiviteten inte var högsta prioritet. Alla maskade så mycket det var möjligt och gjorde inte ett hantag mer än absolut nödvändigt. Slaveriet är avskaffat för länge sedan. Drömmen om att maskinernas och teknikens utveckling skulle minska den mänskliga arbetsinsatsen har inte slagit in, utan den mänskliga arbetet har bara ökat. Arbete adlar, sägs det. Adeln förr i tiden har säkert skrattat sig fördärvat åt detta. Om något kan sägas om adeln så var det lyxen att inte behöva arbeta och att kunna njuta av sysslöshetens frukter. Men i dag anser vi att det är desto ädlare vad mer vi arbetar. Vad mer vi arbetar och vad längre vi arbetar desto mer kvalificerar vi oss som som goda samhällsmedborgare. Arbetsnarkomaner bemöts med översållande beröm och befodringar i stället för medlidande och terapeutiska råd. Arbetsberoende är den enda formen av missbruk i samhället som är helt och fullt accepterat. Är det verkligen så att den som arbetar mest är en hjälte? Är det inte egentligen så att han eller hon som arbetar mest är en tönt?

De som arbetar heltid umgås mera med sina arbetskamrater än med sin familj och vänner. Den mesta energin på arbetsplatserna går sedan åt maktkamper och intriger. Trots den uråldriga insikten att vi inte lever för att arbeta utan arbetar för att leva är det mycket svårt att förena kärriärlystnad med kortare arbetstid. Den som går tidigt är lat. Den som går tidigt från arbetet måste ta med en del faktorer i beräkningen. Är befodran, löneförhöjningen och hjärtproblem så oviktiga och fritiden så viktig att jag kan tillåta mig att gå hem tidigt i stället för att stanna på arbetet till sent på kvällen? Men tänk om du plötsligt skulle försvinna. Skulle företaget där du arbetar gå i konkurs? Så klart inte. Det kanske känns obehagligt? Alla vill ju vara viktiga och älskade. Tyvärr så fungerar allt även utan dig, Vetenskapen att vara utbytbar är speciellt smärtsam för den som har identifierat sig med sitt arbete, ibland till priset av sig egen identitet.

Eftersom allt flera tillbringar mera tid på arbetet och mindre tid hemma blir hemmet allt heligare. Ju mer tid vi tillbringar utanför vårt hem desto mer drömmer vi om dess lugna vrå, långt bort från vardagens stress.Vi föreställer oss hemmet som en skyddande puppa mot omvärldens faror, fast den föreställningen har oftast förblivit en önskedröm. Tekniskt sett ser hemmen ut att vara skapade för vila med sina välfyllda skafferier, avancerad telekommunikation, en mängd TV kanaler och soffor. En aldrig sinande flod av tidskrifter förser oss med nya ideer, så vi tillbringar halva helgen med att försöka hitta en parkeringsplats utanför ett möbelvaruhus.Tiden till våra med människor eller behövlig vila finns inte trots de heliga, välutrustade hemmen.

Vad är då en soffpotatis? Lättja behöver inget mål och behöver inte bära frukt, i alla fall inte i sin njutbara form. Lättja skall inte beblandas ihop med lathet för riktigt lat är hon eller hon som inte ens orkar tänka. Lättja är motsatsen till till den moderna uppfattningen av aktiviteten. Det vill säga långsamhet, tröghet, upphöljdhet och trivsamhet. Lättja är inte soffpotatisens främsta tillgång utan en grundförutsättning för hans eller hennes andliga utveckling. Ett minimum av ansträngning krävs för att för att den kroppsligt lata soffpotatisen skall särskilja sig från den intellektuellt förslappade. Det är inte ovanligt att människor får de bästa ideer när de står ensamma tex i duschen, de vill säga i situationer där de är ensamma med sig själva och med sina tankar. Det är ungefär som att ligga och drömma i soffan. En typ av soffpotatis vet ofta mera om något annat än sig själva, eftersom knappas någon verksamhet är så förenligt med soffliggandet som läsning. Denna soffpotatis har mera fallenhet för aktiv hjärnträning snarare än för lekfullt dagdrömmeri. Det är många av den moderna tidens uppfinningar som har uppstått från lättja. Yrkesverksamma soffpotatisar är ofta utvilade och de klarar av sin arbetsuppgifter snabbare an sina arbetskamrater. De slösar inte med något och speciellt inte sina energireserver. Sömn, det vet de, är inte bara skönhetsbefrämjande, en förutsättning för framgång, kreativitet och inte minst till god hälsa, utan det är också en av de mest behagliga fritidssysselsättningar de kan föreställa sig, Njutningen att sträcka ut sig, sluta ögonen och dra den väl använda kuddens doft i sig, detta tillhör till de glädjeämnen en soffpotatis aldrig skulle avstå ifrån. En äkta soffpotatis tillbringar natten i sängen och dagen i soffan. Hast och jäkt är skadligt och ditt liv blir längre och lyckligare om du ger efter din instinktiva längtan till soffan så ofta som möjligt. De gamla faraoerna kunde konsten att njuta och soffan ingick som en naturlig del i deras lyxtillvaro. Soffan är fortfarande den mest viktiga och centrala delen också i våra vardagsrum. Viktigt att tänka på vid inredning är att ditt hem visar sin bästa sida från soffan sett. Vägen till ditt rätta jag är via din samklang med din soffa. Soffan är människan rätta element, där det går att slappna av utan att ha dåligt samvete. Riktiga mästare i konsten att njuta i soffan blir de som betraktar avspändheten som livets egentliga grundprincip.

 

Vardagsfilosofi. Världen från min soffa.

Av Yvonne Haubrich

( ISBN 91-37-12138-3)