Kategoriarkiv: Sticka

Inspiration

Varför är det så att viljan att skapa allt som ofta infinner sig när man (i alla fall jag) är sjuk, inte har tid eller möjlighet?

Just nu kliar det i mina fingra att få skapa något, men eftersom jag är sjuk så finns inte riktigt orken där. Jag går fram och tillbaka till mina pyssel och sy grejor, lyfter en sak för att sedan lägga ner den, lyfter på ett annat pågående projekt för att inse att jag orkar inte. Däremot är det inget fel på hjärnan! Den jobbar på förbrilt med nya idér till projekt till hemmet, presenter, julklappar och blivande artiklar till syjunta.se

 

Det största projekt jag har framför mig är att lära mig sticka raggsockar. Ett projekt jag haft framför mig i ca 3 år redan, men på något sätt drar jag mig för att börja. Jag tror jag är lite rädd för att misslyckas och det är därför jag aldrig kommer mig för att börja. Måste nog verkligen sätta mig ner och ta mig tid till att börja, men jag har på tok aldelens för många projket idér som jag också vill göra. Känner mig lite som Alfons Åberg ”Ska bara”. Tänk om tiden kunde gå lite saktare så att jag hann med alla mina måste, borden och vill göra saker :-)

Sockar, kossor och kärlek:-)

Klockan är mitt i natten, jag är lite sömnig men det känns skönt att unna sig en vaken-natt då och då, särskilt när man är fylld av inspiration och skaparglädje! Jag skulle lägga upp några bilder här idag, dels på några av mina sockar som jag stickat nu i sommar och dels på mitt nya hem här ute på landet, men jag klarar inte av det rent tekniskt. Jag förstår helt enkelt inte hur man gör haha.. Jag kan lägga upp bilder på facebook och till och med på raverly.com men här gick jag bet. Nån som på ett enkelt vis kan förklara hur man gör, tro?

I vilket fall som helst har jag varit på mitt livs första sykurs/-träff tidigare idag och det var verkligen en underbar erfarenhet! Det var fem kvinnor (sex med mig) som träffas regelbundet, ca  8 ggr per termin, och några av dem har träffats i den här cirkeln i 24 år! Ändå var det en helt ”öppen” grupp, jag kände mig välkommen och det var snälla, roliga och fina kvinnor och en mysig, mycket kunnig ledare. Hon har en butik i sitt hem och den här syateljen med fyra symaskiner, overlockmaskiner, stora arbetsbord och annan bra utrustning. Jag är lite stolt över mig själv som äntligen börjat prioritera mig själv och unnar mig att göra något roligt för min egen skull!

Nästa vecka ska jag ”hem” till Göteborg och jag ska passa på att köpa lite nya tyger när jag är där, tänkte jag. Sticka är ändå det bästa… men sy är suveränt om man är flera och kan få hjälp:-)

En brasiliansk stickjunta

fotoI över 40 år har Therezinha Guiomar Piccoli stickat och virkat, de senaste sju åren har hon även arbetat som lärare på en sybehörsaffär i São Paulo. Hennes grupp av elever består av 10 elever som kommer på måndagar, tisdagar, torsdagar och lördagar. Under tre timmar sitter de tillsammans vid ett bord inne på sybehörsaffären och handarbetar tillsammans. Men det är inte bara tre timmar av intensivt stickande och virkande, de dricker även kaffe, skvallrar och byter ideer med varandra. De har med andra ord en brasiliansk stickjunta inne på sybehörsaffären.

 

När jag pratar med Therezinha (uttalas Teresinja, och betyder lilla Theresé) är det en lördag förmiddag ochDna_Terezinha det är relativt lugnt i sybehörsaffären. Bara två elever har dykt upp ännu, och Therezinha bekräftar att det är lite olika hur många elever som dyker upp och att det brukar vara flest elever under veckorna. Helgerna är alltid lugnare. Medan vi pratar avbryts vi lite då och då av frågor från eleverna om de virkningar som de håller på med. Ena kvinnan virkar på en halsduk i ett garn med invävda paljetter och den andra kvinnan ska virka en tröja i ett neutralt bomullsgarn. Två helt olika projekt från två olika personligheter. Therezinha berättar för mig att eleverna själva väljer sina projekt, de letar fram dem i tidningar och på internet, eller blir inspirerade på gatorna och kommer med ideer som Therezinha hjälper dem att förverkliga. Det hålls inga regelrätta lektioner, utan alla lär sig medan arbetet fortskrider, såväl av Therezinha som av medstudenterna. Det fungerar med andra ord i mångt och mycket som en svensk syjunta, förutom att deltagarna i den här brasilianska stickjuntan har betalat för att få handledning av Therezinha och de köper även sitt material på affären, som tillhandahåller med utrymmet där de kan sitta och handarbeta tillsammans. När jag frågar Therezinha varför hon börjat arbeta som lärare kommer svaret snabbt:

 

-Det här är terapi för mig. Jag mår bra när jag får handarbeta och när jag ser att andra kan lära sig av mig. Det är faktiskt flera av mina studenter som har kommit hit för att deras läkare rekommenderat dem att börja med handarbete som terapiform, och då brukar jag berätta för dem att det är terapi även för mig. Vi gör våran terapi tillsammans.

 

Therezinha har ingen regelrätt utbildning, men hon sitter på en enorm kunskap efter ett liv med stickor och virknålar i sina flitiga händer. Hon berättar för mig att hon under flera år publicerade mönster för olika stick- och virktidningar i Brasilien. De bilder hon visar från tidningarna är inte på några enkla grytlappar, utan avancerade festkläder, tröjor, linnen, klänningar och barnkläder i alla de slag. Alla mönster har hon själv tagit fram ur eget huvud och jag blir djupt imponerad av hennes otroliga kreativitet. Terezinha berättar att även hennes syster har publicerat mönster i tidningar, men det är hon själv som varit mest aktiv. När jag ser en bild på en virkad bikini i en av tidningarna undrar jag nyfiket om det är något typiskt brasilianskt, då jag aldrig sett något liknande tidigare.

 

-Det vet jag inte, men jag minns när de första virkade bikinisarna dök upp, berättar hon. De satt så vackert på flickorna medan de gick torra på stranden. Däremot hade de alla glömt en viktig detalj om garnets kvalitéer, för när de hade badat och kom upp på stranden igen så hade bikinin trillat av, skrattar Therezinha och fortsätter:

 

-Vi började sedan virka in ressår i bikini-underdelen, men numera gör de flesta sällan en hel bikini bara med virkade delar, utan syr fast de virkade delarna på en enkel bikini som de köpt färdig.

 

Hon berättar sedan för mig att hon inte bara använder traditionella stickor och virknålar, utan även använder sig av en teknik som hon kallar ”spikstickning”. Tyvärr har hon inte med sig något arbete som hon tillverkat genom denna teknik, och inte heller spikarna, men hon försöker förklara hur det hela går till.

 

-Spikarna slås in på en bräda efter bestämda mönster, det är spikarnas upplägg som bestämmer hur den färdiga stickningen sedan kommer se ut. Garnet läggs sedan ut runt spikarna och det blir mycket vackra skapelser.

 

Jag är såklart mycket nyfiken på denna teknik och hoppas att jag kan träffa Therezinha vid ett annat tillfälle så jag kan få se en av dessa spikplattor och även hur den färdiga produkten ser ut. Vi fortsätter prata om speciella tekniker i Brasilien, och Therezinha anser att på det stora hela är det som skiljer sig mest själva garnet som de använder. Hon använder sig mycket av stick- och virktidningar från Portugal, men med hjälp av sin mer teknikintresserade syster letar hon även upp idéer till mönster via internet från icke-portugisisk talande länder.

 

-Fast jag läser ju bara på portugisiska, så jag kan inte läsa mönstrena, men jag tillverkar egna mönster från de ideer jag hittar på internet.

 Dna_Terezinha_Blusa

Det är alltså en mycket kunnig kvinna som sitter framför mig, och när jag frågar hur lång tid det tar för henne att sticka en tröja pekar hon på babytröjan som ligger framför henne. En otroligt söt kycklinggul skapelse som det bara fattas en arm på.

 

-Det här virkade jag igår, fast jag slutade redan klockan tolv på natten, för jag var trött och ville sova tidigt. Jag virkar ganska snabbt, men så har jag också virkat i många år. Intresset går i arv också, min dotter började redan tillverka små kläder när hon var fem år.

 

Nu avbryts vi av att en tredje elev dyker upp. Jag väljer att avbryta vårat mycket intressanta samtal för att inte störa lektionen allt för mycket. Vi tar några bilder och jag kramar om Terezinha innan jag går. Är ni själva någon gång i São Paulo i närheten av inrikesflygplatsen och har några timmar över, föreslår jag att ni själva besöker syaffären Amarinho Zig Zag på Avenida Padre Antônio José dos Santos 691B. Är inte Therezinha själv på plats, så får ni kunnig hjälp av affärens ägarinna. De pratar tyvärr bara portugisiska, men med kroppsspråk och nyfikenhet kan man komma långt även om man inte själv pratar portugisiska. Befinner ni er på inrikesflygplatsen Congonhas så ta en taxi utanför och be dem att köra ner för Rua Doutor Jesuino Maciel, över Santo Amaro och fortsätta längs med Rua Guararapes. Där ska chauffören svänga vänster vid Rua Nova Orleans. Efter två kvarter är ni framme vid Av Padre Antônio José dos Santos och sybehörsaffären kommer ligga precis framför er. Körtiden totalt sett är max 15 minuter (mer om det är trafikstockning). Har ni riktig tur kan ni se Therezinha sitta bakom spetsgardinerna och hålla lektion då ni kliver ur taxin.

 

Loja