Kategoriarkiv: Konsten som terapi

Bokreferat : Vardagsfilosofi. Världen från min soffa.

soffaJag brände ut mig med överaktivt liv, som har satt permanenta spår i min kropp som Fibromyalgi och stresskänslighet. Jag rekommederar med stor värme Yvonne Haubrich bok och lever själv mycket mera som en soffpotatis numera, som jag borde ha gjort för många, många år sedan för att slippa bli sjuk.

 

”Det arbetas för mycket i världen. Ofantliga skador orsakas av tron att arbetet är en dygd”

Bertrand Russel

 

Yvonne Haubrich slår i sin bok ”Vardagsfilosofi . Världen från min soffa” hål på myten om det omoraliska i att inte göra någonting.

soffaHär nedan följer en liten sammanfattning av bokens grundtankar.

 

Varför skall man göra karriär? frågar Yvonne Haubrich i början av boken. Det kanske handlar om drömmen att en gång kunna arbeta mindre eller bekläda en chefsposition där man i bästa fall kan luta sig tillbaka och bara kläcka ideer och låta andra göra arbetet. Slavarbete och träldom har förkommit i vår historia i alla former och överallt, men utgjordes alltid en del av obetalt tvånsgarbete för andras räkning för adeln, kyrkan och storbönder. Slavarna utförde inte sitt arbete med stor entusiasm, vilket innebar att produktiviteten inte var högsta prioritet. Alla maskade så mycket det var möjligt och gjorde inte ett hantag mer än absolut nödvändigt. Slaveriet är avskaffat för länge sedan. Drömmen om att maskinernas och teknikens utveckling skulle minska den mänskliga arbetsinsatsen har inte slagit in, utan den mänskliga arbetet har bara ökat. Arbete adlar, sägs det. Adeln förr i tiden har säkert skrattat sig fördärvat åt detta. Om något kan sägas om adeln så var det lyxen att inte behöva arbeta och att kunna njuta av sysslöshetens frukter. Men i dag anser vi att det är desto ädlare vad mer vi arbetar. Vad mer vi arbetar och vad längre vi arbetar desto mer kvalificerar vi oss som som goda samhällsmedborgare. Arbetsnarkomaner bemöts med översållande beröm och befodringar i stället för medlidande och terapeutiska råd. Arbetsberoende är den enda formen av missbruk i samhället som är helt och fullt accepterat. Är det verkligen så att den som arbetar mest är en hjälte? Är det inte egentligen så att han eller hon som arbetar mest är en tönt?

De som arbetar heltid umgås mera med sina arbetskamrater än med sin familj och vänner. Den mesta energin på arbetsplatserna går sedan åt maktkamper och intriger. Trots den uråldriga insikten att vi inte lever för att arbeta utan arbetar för att leva är det mycket svårt att förena kärriärlystnad med kortare arbetstid. Den som går tidigt är lat. Den som går tidigt från arbetet måste ta med en del faktorer i beräkningen. Är befodran, löneförhöjningen och hjärtproblem så oviktiga och fritiden så viktig att jag kan tillåta mig att gå hem tidigt i stället för att stanna på arbetet till sent på kvällen? Men tänk om du plötsligt skulle försvinna. Skulle företaget där du arbetar gå i konkurs? Så klart inte. Det kanske känns obehagligt? Alla vill ju vara viktiga och älskade. Tyvärr så fungerar allt även utan dig, Vetenskapen att vara utbytbar är speciellt smärtsam för den som har identifierat sig med sitt arbete, ibland till priset av sig egen identitet.

Eftersom allt flera tillbringar mera tid på arbetet och mindre tid hemma blir hemmet allt heligare. Ju mer tid vi tillbringar utanför vårt hem desto mer drömmer vi om dess lugna vrå, långt bort från vardagens stress.Vi föreställer oss hemmet som en skyddande puppa mot omvärldens faror, fast den föreställningen har oftast förblivit en önskedröm. Tekniskt sett ser hemmen ut att vara skapade för vila med sina välfyllda skafferier, avancerad telekommunikation, en mängd TV kanaler och soffor. En aldrig sinande flod av tidskrifter förser oss med nya ideer, så vi tillbringar halva helgen med att försöka hitta en parkeringsplats utanför ett möbelvaruhus.Tiden till våra med människor eller behövlig vila finns inte trots de heliga, välutrustade hemmen.

Vad är då en soffpotatis? Lättja behöver inget mål och behöver inte bära frukt, i alla fall inte i sin njutbara form. Lättja skall inte beblandas ihop med lathet för riktigt lat är hon eller hon som inte ens orkar tänka. Lättja är motsatsen till till den moderna uppfattningen av aktiviteten. Det vill säga långsamhet, tröghet, upphöljdhet och trivsamhet. Lättja är inte soffpotatisens främsta tillgång utan en grundförutsättning för hans eller hennes andliga utveckling. Ett minimum av ansträngning krävs för att för att den kroppsligt lata soffpotatisen skall särskilja sig från den intellektuellt förslappade. Det är inte ovanligt att människor får de bästa ideer när de står ensamma tex i duschen, de vill säga i situationer där de är ensamma med sig själva och med sina tankar. Det är ungefär som att ligga och drömma i soffan. En typ av soffpotatis vet ofta mera om något annat än sig själva, eftersom knappas någon verksamhet är så förenligt med soffliggandet som läsning. Denna soffpotatis har mera fallenhet för aktiv hjärnträning snarare än för lekfullt dagdrömmeri. Det är många av den moderna tidens uppfinningar som har uppstått från lättja. Yrkesverksamma soffpotatisar är ofta utvilade och de klarar av sin arbetsuppgifter snabbare an sina arbetskamrater. De slösar inte med något och speciellt inte sina energireserver. Sömn, det vet de, är inte bara skönhetsbefrämjande, en förutsättning för framgång, kreativitet och inte minst till god hälsa, utan det är också en av de mest behagliga fritidssysselsättningar de kan föreställa sig, Njutningen att sträcka ut sig, sluta ögonen och dra den väl använda kuddens doft i sig, detta tillhör till de glädjeämnen en soffpotatis aldrig skulle avstå ifrån. En äkta soffpotatis tillbringar natten i sängen och dagen i soffan. Hast och jäkt är skadligt och ditt liv blir längre och lyckligare om du ger efter din instinktiva längtan till soffan så ofta som möjligt. De gamla faraoerna kunde konsten att njuta och soffan ingick som en naturlig del i deras lyxtillvaro. Soffan är fortfarande den mest viktiga och centrala delen också i våra vardagsrum. Viktigt att tänka på vid inredning är att ditt hem visar sin bästa sida från soffan sett. Vägen till ditt rätta jag är via din samklang med din soffa. Soffan är människan rätta element, där det går att slappna av utan att ha dåligt samvete. Riktiga mästare i konsten att njuta i soffan blir de som betraktar avspändheten som livets egentliga grundprincip.

 

Vardagsfilosofi. Världen från min soffa.

Av Yvonne Haubrich

( ISBN 91-37-12138-3)

 

 

Konsten att göra ingenting – ett bokreferat

naturMaskiners sätt att fungera har i allt högre grad kommit att styra människors liv. Ord som lönsamhet, kapacitet, resultat har kommit att stanna i den mänskliga sfärden. Det är knappt möjligt att ens gå på en promenad längre utan att samtidigt åstadkomma antingen viktminskning eller muskler.

Om människor beter sig som maskiner så reagerar de också som maskiner. De går sönder och nöts både till kropp och själ. Människor är dock inte som maskiner, hon liknar mera ett träd som behöver både sina rötter och sin krona med förbindelse däremellan. Boken Konsten att göra ingenting av Lena Katarina Swanberg ISBN 9137118110 handlar just om näringstransporter, hur kroppen påverkar själen, och tvärtom. Den handlar om konsten att vila, bara vara, att ha riktigt, riktigt tråkigt.

Det var enklare förr då man trodde på en sak i sänder. Ena året, då var jorden platt och det var absolut sant. Andra året visade den sig att vara rund, vilket var sant också. I vår tid finns det så mycket kunskap att ingen ensam kan ha överblick. Helheten går ständigt förlorad och delarna blir bara fler och fler. Många finner helheten bara i sitt arbete, som tillåts svälla ut hela dygnet. Det är en sak att ha fast punkt i tillvaron och annan sak att låta hela ens tillvaro att balansera på denna enda punkt. Ett arbete kan fylla hela ens tid och tankar till så grad att annat utanför arbetet kan verka onödigt. Det är typiskt för vår tid att sömnlösa nätter domineras av stark känsla av tidsbrist. MEN tiden finns. Tiden är bara så otroligt överylld av yttre stimuli att de inre behoven inte förmår att överrösta.

Konsten att göra ingenting är omodern och bortglömd förmåga till inre stillhet. Den ryms och i ett ögonblick. Det finns en historia om en gammal dam som låg på sitt yttersta. Då någon frågade henne om det var något hon ångrade, svarade hon, att hon skulle ha ätit mer glass. Vi borde lära av hennes misstag och passa på att njuta av nuet. Det är just nu som vi tycker att livet smakar gott, precis nu!Tänk efter om det finns något som du drömt om att göra?Som aldrig blivit av?

Bli medveten att du är en människa, inte en maskin. Lär dig att strosa. Strosandet är djupt mänskligt, det är omöjligt att tänka en kringstrosande maskin. Lär känna din kropp genom avspänning. Den som har mycket i huvudet glömmer lätt bort resten av kroppen. Upptäck ditt eget stillsamma inre genom meditation och lär sig konsten att vara tyst. Om din tystnad varar tillräckligt länge kommer du att föra allt längre och allt mer intressanta diskussioner med någon du knappt träffat. Dig själv!

natur

Öka din kreativitet, den artistiska vägen – ett bokreferat

bokreferatJulian Cameron har skrivit en bok – Öka din kreativitet, den artistiska vägen (ISBN917711499X) som är en slags kurs i hur man kan komma underfund med och utveckla sin egen kreativitet.

bokreferatJulian Cameron trodde själv att hennes egen alkoholmissbruk och författarskap hängde ihop. Hon trodde att nykterhet skulle ta slut på hennes kreativitet. När hon hittade nykterheten gjorde den dock att hon visste hur man skulle befria folk från blockeringar och att det var vad hon skulle jobba med. Hon blev således en lärare på Feminist Art Institute i New York och under lärartiden kom även iden till en bok. Resultatet blev en gör-det-själv-handbok.

 

Vår kreativa sida är vårt inre barn, som gärna tänker barnsligt. Om vi öppnar oss för vår kreativitet kommer vi att förändras från att vara något som gungar hit och dit lite hur som heslt på livets vågor, till något mera som fungerar lite mer helhjärtat. Många av oss önskar, att vi vore mera kreativa, men vi kan inte frigöra skaparkraften. Julian Cameron skriver i sin bok S. 18 Kreativitet är en upplevelse, i mina ögon en andlig upplevelse och kan användas på många olika sätt, framförallt kreativt.( Öka din kreativitet ISBN 917711499X). Boken vägleder läsaren i hur man kan återvinna sina skaparkrafter och är full av övningar, vilka inte till bara är till för att bli kreativ utan även för att finna sig själv.

 

Centrala verktyg i att återvinna kreativiteten är morgonsidorna och konstnärsträffarna. Morgonsidorna är enkelt uttryckt tre handskrivna sidor som skall vara strikt tankestyrda, med andra ord skriva ner det som just då finns i tankarna. Det skall inte vara konst, knappt text, utan vad som helst som dyker upp i huvudet för ögonblicket. Ingen skall läsa texterna, inte ens skrivaren, åtminstone inte under de första åtta till nio veckorna.

 

Alla de arga, gnälliga, småaktiga tjatet, som finns i huvudet står i vägen för din kreativitet. Morgonsidorna är alltså den kreativa läkningens primära redskap och de lär dig att undvika din inre kritiker, eftersom det inte finns några felaktiga sätt att skriva morgonsidorna på.

 

Konstnärsträffarna är på ett sätt ett verktyg som framstår mera som en underhållning. Morgonsidorna och konstnärsträffarna är en tvåstegsprocess, som går i båda riktnigarna, ut och sedan in. Genom morgonsidorna sänder du ut, pratar med dig själv om dina drömmar, om det du är missnöjd med och det du hoppas. På konstnärsträffar tar du emot, öppnar dig för inspiration, insikter och vägledning. Konstnärsträffen består av ca två timmar i veckan som ägnas åt att ge dig själv kreativ näring, då du ger dig tid för lek. På dessa träffar skall du inte ta med någon annan än dig själv och ditt inre barn. Konstnären i dig behöver komma ut, skämmas bort och känna att någon lyssnar på den. Konstnären i dig är ett barn, som behöver leka, se en gammal film, gå barfota på stranden, besöka en loppmarknad – saker som inte behöver kosta pengar.

 

Boken innehåller många övningar under tolv veckors tid och övningarna är inriktade på hur du kan tex återerövra din inre trygghet och hur du kan skydda det inre konstnärsbarnet. Det finns bland annat metoder för hur man återerövrar sin identitet och makt med vrede som bränsle.Genom att arbeta med morgonsidorna börjar du komma igenom skillnader mellan äkta och så kallade officiella känslor som visas upp, och på det sättet återerövras din integritet.

 

Upptäckandet av jaget innebär både vinst och förlust. Vi upptäcker våra begränsningar och begränsningarna i sin tur skilljer oss från våra medmänniskor. När vi eliminerar oklarheter förlorar vi samtidigt en del av våra illusioner. Det kreativa livet grundar sig inte i fantasier utan på verkligheten, på det lilla, det som fokuseras skarpt, iaktas eller skapas specifikt. När vi förlorar vagheten kring oss, våra värderingar och vår livssituation, blir vi tillgängliga för stunden och kan möta vår sanning, oss själva och uttrycket för oss själva. Boken visar sambandet mellan kreativitet och andlig styrka och den länkar kreativitet till personlighetsträning.

Öka din kreativitet, den artistiska vägen – ett bokreferat

bokreferatJulian Cameron har skrivit en bok – Öka din kreativitet, den artistiska vägen (ISBN917711499X) som är en slags kurs i hur man kan komma underfund med och utveckla sin egen kreativitet.

bokreferatJulian Cameron trodde själv att hennes egen alkoholmissbruk och författarskap hängde ihop. Hon trodde att nykterhet skulle ta slut på hennes kreativitet. När hon hittade nykterheten gjorde den dock att hon visste hur man skulle befria folk från blockeringar och att det var vad hon skulle jobba med. Hon blev således en lärare på Feminist Art Institute i New York och under lärartiden kom även iden till en bok. Resultatet blev en gör-det-själv-handbok.

 

Vår kreativa sida är vårt inre barn, som gärna tänker barnsligt. Om vi öppnar oss för vår kreativitet kommer vi att förändras från att vara något som gungar hit och dit lite hur som helst på livets vågor, till något mera som fungerar lite mer helhjärtat. Många av oss önskar, att vi vore mera kreativa, men vi kan inte frigöra skaparkraften. Julian Cameron skriver i sin bok S. 18 Kreativitet är en upplevelse, i mina ögon en andlig upplevelse och kan användas på många olika sätt, framförallt kreativt.( Öka din kreativitet ISBN 917711499X). Boken vägleder läsaren i hur man kan återvinna sina skaparkrafter och är full av övningar, vilka inte bara är till för att bli kreativ utan även för att finna sig själv.

 

Centrala verktyg i att återvinna kreativiteten är morgonsidorna och konstnärsträffarna. Morgonsidorna är enkelt uttryckt tre handskrivna sidor som skall vara strikt tankestyrda, med andra ord skriva ner det som just då finns i tankarna. Det skall inte vara konst, knappt text, utan vad som helst som dyker upp i huvudet för ögonblicket. Ingen skall läsa texterna, inte ens skrivaren, åtminstone inte under de första åtta till nio veckorna.

 

Alla de arga, gnälliga, småaktiga tjatet, som finns i huvudet står i vägen för din kreativitet. Morgonsidorna är alltså den kreativa läkningens primära redskap och de lär dig att undvika din inre kritiker, eftersom det inte finns några felaktiga sätt att skriva morgonsidorna på.

 

Konstnärsträffarna är på ett sätt ett verktyg som framstår mera som en underhållning. Morgonsidorna och konstnärsträffarna är en tvåstegsprocess, som går i båda riktnigarna, ut och sedan in. Genom morgonsidorna sänder du ut, pratar med dig själv om dina drömmar, om det du är missnöjd med och det du hoppas. På konstnärsträffar tar du emot, öppnar dig för inspiration, insikter och vägledning. Konstnärsträffen består av ca två timmar i veckan som ägnas åt att ge dig själv kreativ näring, då du ger dig tid för lek. På dessa träffar skall du inte ta med någon annan än dig själv och ditt inre barn. Konstnären i dig behöver komma ut, skämmas bort och känna att någon lyssnar på den. Konstnären i dig är ett barn, som behöver leka, se en gammal film, gå barfota på stranden, besöka en loppmarknad – saker som inte behöver kosta pengar.

 

Boken innehåller många övningar under tolv veckors tid och övningarna är inriktade på hur du kan tex återerövra din inre trygghet och hur du kan skydda det inre konstnärsbarnet. Det finns bland annat metoder för hur man återerövrar sin identitet och makt med vrede som bränsle.Genom att arbeta med morgonsidorna börjar du komma igenom skillnader mellan äkta och så kallade officiella känslor som visas upp, och på det sättet återerövras din integritet.

 

Upptäckandet av jaget innebär både vinst och förlust. Vi upptäcker våra begränsningar och begränsningarna i sin tur skilljer oss från våra medmänniskor. När vi eliminerar oklarheter förlorar vi samtidigt en del av våra illusioner. Det kreativa livet grundar sig inte i fantasier utan på verkligheten, på det lilla, det som fokuseras skarpt, iaktas eller skapas specifikt. När vi förlorar vagheten kring oss, våra värderingar och vår livssituation, blir vi tillgängliga för stunden och kan möta vår sanning, oss själva och uttrycket för oss själva. Boken visar sambandet mellan kreativitet och andlig styrka och den länkar kreativitet till personlighetsträning.

Tankemönster

tankar

 

Du väver en väv för dina barn, i deras tro och tanke om sig själva. Tankemönster är gjorda av osynliga tråd, som formas av de vuxnas ord och handling. Det lilla barnet följer alltid med oss pa livets väg, vart än vi går. Lär barnet att skydda sitt inre jag, då orkar hon härda bade stormar och kyla utan att förgås, och stå för sig själv, utan att någonsin svika sitt eget jag.

 

 Min kloka terapeut sade alltid till mig att det viktiga är att jag har mig själv för då är jag aldrig ensam. Att äga sig själv är en konst i livet, att lyssna till sin egen inre röst i stället for att låta andra styra ens liv. Jag har alltid varit mycket anpassad och lyssnat mest på andra i stället för att lyssna vad jag vill.

Skriva är en konstform, som vi inte alltid tänker på. Vi läser någonting varje dag, men tänker kanske inte på vem som har skrivit texterna.

För mig blev skrivandet en stor del av terapin. Vi fick uppgiften att skriva dagbok, men för mig hade skrivandet alltid varit en del i mitt liv. Jag hade inga vuxna omkring mig som såg eller lyssnade på mig. Jag hittade på ett sätt själv att prata av mig och det var genom att skriva. Det är många som skriver dagbok och för det krävs det ingen talang, som tur är. I terapin talade jag dåligt med min terapeut. Han fick jobba hårt för att få mig prata överhuvudtaget, det var ju inget jag lärt mig, men med skrivandets hjälp blev det sakta lättare att sätta mina tankar i ord. Skrivandet hjälpte mig med terapeutens hjälp att se min tankemönster, samt ösa av mig min ilska, ångest, sorg och glädje. I kognitiv terapi jobbar man mycket med sk automatiska tankemönster, som till exempel säger till oss hur vi lärt oss att se pa oss själva; som att jag är inte värt någonting, ingenting duger, jag måste prestera hela tiden for att bli omtyckt osv. När man väl ser dessa mönster kan man börja ändra sina tankar tex genom att skriva ofta att jag är bra som jag är och jag duger, jag är värd att bli älskad osv.

Att skriva av tex sin ilska mot någon i brevform att ett bra sätt att tomma ut det som ligger och skaver i sinnet. Brevet behöver aldrig postas, det hjälper att bara skriva ut det hela och sedan kanske riva brevet eller till och med bränna det. Det är inte alltid meningsfullt att skriva till någon som behandlat en illa för det är inte alls säkert att man får den förståelsen man längtar efter så mycket. Förståelsen för ens egen smärta finns bäst inom en själv, det viktiga är att jag själv förstår och förlåter mig själv att jag tillåtit mig behandlas illa. Min terapeut sade till mig ofta, ofta att man kan inte ändra andra, man kan bara ändra sig själv. Det är mitt ansvar att se till att jag mår bra, bli lite mera egoistisk, vilket lät väldigt illa i mina öron i början, när terapeuten sade det och det gör det än, men jag förstår innebörden i det. Jag umgås idag mindre med människor som tar energi ifrån mig hela tiden, människor som aldrig ger tillbaka något. Det är min plikt mot mig själv att skydda mig själv mot de som inte vill mig väl. Det är inte lätt, för alla vill bli sedda, om det sedan ibland är negativ uppmärksamhet.

Jag har ibland blivit kallad for ”stormamma”, som tar hand om allt och alla, självuppoffrande. Jag inser idag att jag har burit för mycket på andra och samtidigt även insett att jag trott ha en styrka i mig som ingen annan har, för det finns ingen människa i världen som orkar bära andra hur mycket och länge som helst utan att till slut gå på knäna själv. Mitt skrivande under terapin har gett mig stora insikter och vinster och jag har även upptäckt att jag kan – VÅGAR – skriva till andra, vilket ger mig stor glädje i livet, att kunna delge det som gett mig tröst och en väg ut ur min mörka tunnel och kanske på så sätt hjälpa andra att hjälpa sig själva.

 

Jag rekommenderar böckerna :

” Vem är det som bestämmer i ditt liv?” skriven av Åsa Nilsson Natur och Kultur ISBN91-27-09845-1

” Att leva ett liv, inte vinna ett krig” skriven av Anna Kåver Natur och Kultur ISBN91-27-09843-5

 

Grytlapp

grytlappVad gör man då kroppen värker och lusten att handarbeta finns kvar?

Personligen lider jag av fibromyalgi och alla monotoma rörelser ger smärta. Jag har älskat handarbete alla tider, men numera är det svårt att göra något i den vägen . Jag gör trots allt lite grann ändå och senast köpte jag färgglatt garn som ger mönster av sig självt då man arbetar med garnet. Det behöver inte vara några svåra arbeten utan jag nöjer mig med att göra något enkelt. Jag virkar just nu grytlappar av bommullsgarn och försöker tänka mig för hur länge jag sitter med det. Korta stunder då och då är lagom för värkens del, fast det är lätt att glömma bort tiden medan man sitter med virknalen i handen och ser arbetet växa. Grytlappar behövs alltid nya och de man gör sjalv, blir oftats bättre an de färdigköpta. Bommullsgarn är bäst då man oftast kan tvätta det i 60 grader. Jag virkar bara enkla stolpar utan några andra krusiduller, som jag gjorde mycket förr. Små föremål väger ocksa mindre sa det blir mindre belastning for axlarna och nacke. Jag hoppas att jag med detta kan inspirera andra med svår värk att fortsätta handarbeta. Glädjen i handarbete kan vara bara att göra enkla arbeten, det behöver ju inte jämt vara så komplicerat for att ge lycka i vardagen

 

Jag rekommenderar boken ”Värkmastarnas Värkstad” Av Gunilla Brattberg

( Almqvist&Wiksall medicin Liber utbildning IBSM-91-634-1506-2) for dem som lider av kronisk värk.

 

virkning

Vägen ut!

sandJag vandrar i min dal, ångestens dal, där marken är täckt av mönster på småsten. Hindret att gå ut,som jag vill, viker undan så länge jag håller fokus på mina små stenar med olika färger, passande i olika mönster. Världen ar så vacker, när jag ser det genom mitt kreativa öga. De skrämmande skuggorna från mitt förflutna har inget med det här att göra, det vackra finns där oavsett hur mörkt det än kan verka, i den tunneln jag hamnat i.

Jag sätter mig vid mitt bord och skapandet med mina små stenar, som jag nyss har plockat ihop, är som en svalkande vind på mitt överhettade psyke. Där finns lugnet och skönheten i livet. Detta är mitt andliga, lugna rum, som är bara mitt.

 

 

Jag minns mitt första möte med personalen från Haga Behandlingscenter i Umeå. De konstaterade efter intervjun med mig, att min hjärna hade gått på för intensivt flera år och tagit skada av det. De sade, att nu är tiden inne att jag skulle koncentrera mig på det praktiska, att göra saker med bara händerna och låta hjärnan vila, eller rättare sagt stimulera mera den kreativa sidan av hjärnan för att skapa balans.

Målning var det första på terapin. Hemma hittade jag på andra kreativa sysslor som fotografering, göra grytunderlägg med små naturstenar samt skapa med pressade blommor, som jag samlade ihop på mina promenader.

Motion är en viktig faktor i stresshantering, men även kreativ verksamhet. Jag hade våldsam ångest, vilket hindrade mig från att våga gå ut. Jag tog mina första steg utanför huset med kamerans hjälp. Det blev vackra naturbilder på blommor, som jag gjorde små tavlor av. När jag vågade gå lite längre började jag samla stenar ute i olika färger. Stenarna i sig lockade mig att gå ännu längre bort.

På mina promenader upptäckte jag även naturens lugnande verkan, skogens ljud och vattnets glitter. På sommaren somnade jag ibland på solvarma stenar, när jag lade mig på dem. Jag vilade äntligen i naturens sköte.

Stenarna blev i långsam takt fastlimmade med stenlim på överblivna kakelplattor i allt vackrare mönster med tiden. Sedan kom blommorna, vilka jag pressade mellan gamla böcker och tidningar. Jag limmade mina små blommor på kartongbitar, vilka i sin tur fästes på tändstisksaskar.

Min sjukdom tvingade fram min slumrande kreativitet, som legat latent inom mig sedan barndomen. Allt hantverk och konst är terapi för trötta hjärnor och ångestfulla själar….om man bara vågar ge sig i kast med dem!!!

naturstenvatten

Målning som terapi…..

penselDå orden tar slut kommer hjälpen i form av bilder som man målar direkt ut ur det omedvetna. Färger och former tolkas av dig själv efteråt. Jag led av postraumatisk stresssyndrom, djup depression som följd av utmattning då alla mina psykiska och fysiska krafter hade tagit slut. Jag var så trött att jag orkade inte ta mig upp från sängen och ångesten blev massiv så fort jag tvingade mig till att röra på mig. Rädslorna tog överhanden i mitt liv. Jag var ett vrak som knappt vågade ta mig till toaletten ensam då min hund fick stötta mig i alla lagen. Jag sov ingenting trots att jag var in i döden trött. Min väg till ett fungerande liv blev mycket lång.

En stor hjälp blev så småningom kognitiv terapi i Umeå. Jag hade mycket traumatiska upplevelser med mig i mitt bagage sedan barndomen, saker som jag aldrig pratat om eller rett ut. Utredningar som gjordes på mig visade Posttraumatisk stressyndrom och fobisk personlighetsstörnig, vilket innebar att jag undvek situationer och platser som påminde mig, eller rättare sagt påminde mitt undermedvetna, om de saker jag varit med om och skapat trauman inom mig. Medvetenheten av dessa saker fanns inte och psyket orkade inte att hantera dem. Jag kunde inte formulera mig i ord, för det barn som hade upplevt alla dessa hemskheter hade aldrig fått sätta ord på dem eller fått berätta till någon om dem. Orden fanns således inte!Jag fick höga doser antidepreesivt för att skydda psyket och sedan fick jag måla på i terapin. Att börja måla när man aldrig gjort det tidigare var inte enkelt, speciellt inte då jag inte hade någon självkänsla kvar

Vår bildterapeut fick jobba hårt för att få oss i min bildgrupp att överhuvudtaget ens lyfta penslarna. Vi var små grupper på fyra som målade tillsammans och ibland var vi ensamma hos bildterapeuten. Den privata, ensamma tiden, hos bildterapeuten var menad för att vi skulle kunna prata mera fritt kring våra målningar. I mina målningar var allt svart i början,bilderna var dystra och speglade tomheten och den djupa sorgen inom mig.Jag målade fritt utan att tänka och det kom ut bilder som förvånade mig. Den bild som jag minns starkast var bilden där ett litet barn var begravd under stora stenar! Sorgen flödade ur mig som svart färg och tårar, ilska samt rött och eld, symboler kom upp i bilderna men det var bara jag som kunde tolka dem tillsammans med min bildterapeut och senare i bara ord till min terapeut. Att måla ger personen möjlighet till att förstå sina känslor och läka inifrån. De målade bildern kan lyckas fånga upp det som vårt omedvetna tror vara oviktiga detaljer och därför utelämnar i verbal återberättelse. Bilder speglar våra omedvetna processer som kan bli vägledande for den fortsatta terapeutiska behandlingen.

På bildterapin fick vi också måla efter ord som bildterapauten gav oss, tex ”dörr ut till världen med utsikt”, vilken för min del var helt vit i början, för där, i min framtid, fanns ingenting då. ”Bro till stan” var en svår uppgift för mig for jag vågade inte gå över bron ens i min teckning trots mycket uppmuntran av min bildterapeut. Det visade sig senare i terapin var orsaken fanns, men det var inget jag var medveten om då, utan det kändes väldigt konstigt att inte våga gå över en målad bro på ett papper. Ordet ilska kom i form av taggtråd och blixtar, rädsla i form av svarta åskmoln. sorgen i form av regn och tårar. Min värld var väldigt outvecklad i börjad, men målningen blev min väg ut ur depressionen och hjälp till att bearbeta mina trauman. Bilden av en flygande fågel kom att betyda mycket i min terapimålning, I början var det en dröm att kunna flyga själv och bli fri för att senare bli en möjlighet och sedan min verklighet. Jag återerövrade min självständighet och min frihet från depressionen och ångesten. I bildterapin ingick också som en del att skriva ner sina drömmar och tolka dem utfrån våra känslor och tankar och sedan måla ner dem ibland. I drömtolkningen kom symbolbildernas betydelse fram tydligare.

Gunilla Caisson skriver om symbolernas betydelse i sin bok ”Drömmens drakar & demoner”( Ica förlag 1999)

Myter och sagor blev för Jung nyckeln till var förståelse av arketyperna. De är på samma sätt som drömmar uppbyggda av symboler. Vi behöver dessa symboler för att orientera oss som människor. Så har det alltid varit ända sedan förhistorisk tid och de första grottmålningarna. I dag finns hos den rationella nutidsmänniskan inte mycket kvar av symboltänkandet. Med den pågående avkristningen försvinner några av de sista symbolerna vi hade. I dag har barnens sagor och berättelser ersatts av dataspel, Jesus av Rambo och Schwartzenegger, och för många vuxna finns det bara en ändamålsenlig symbol kvar och det är pengar, symbolen för makt.

I dag är ett träd ett träd och inget annat.I ett symbollexikon kan ordets symbolik uppta flera sidor, utifrån hur den uppfattades av våra förfäder. Symboler ar våra äldsta och ursprungligaste uttryckssätt, en form som avslöjar sidor av verkligheten som inget språk kan fånga. Sagor och myter har traderats i århundraden och haft en sådan makt over människorna just på grund av sin symboliska innebörd av sanning och visdom. Varje religion har sina symboler och de är äldre än religonen själv. Det är just detta, symbolernas mystiska ursprung, som fyller dem med essens, med liv. ”

Målning speglar vårt intre då vi målar fritt och låter det undermedvetna spela fritt. Mina målningar var länge svarta, men sakta, sakta började andra färger dyka upp och målning blev nästan ett behov. Bilderna blev rikare innehållsmässigt vad bättre jag började må. Jag levde ut mina känslor i mina målningar – min ilska, mitt hat, mina rädslor, och även senare positiva känslor. Det är en ljuvlig känsla att få vara arg, slå någon och leva ut de mest destruktiva känslor med färger och bilder, det ar ofarligt och det hjälper. Jag målar nu också, ibland fritt och ibland motiv, men det ger mig fortfarande en befrielse att måla ut min ångest. Fast jag mår mycket bra i dag så har jag dagar då jag fortfarande mår sämre, och då har jag min hjälp nära – det är färger och en pensel!!! Att studera konstverk har blivit ett nytt spännande område för mig, för bilderna säger mig mycket mera nu än innan jag hade gått i bildterapin. Mina tolkningar av andras bilder säger nog mera om mig själv än den som har målat dem, men det är en rikedom att ha fått en sidogåva av min terapi.